Varje dag måste byns kvinnor vandra den långa, mödosamma vägen upp till källan för att hämta vatten, medan männen sitter hemma, dricker te, spelar kort och rullar tummarna.

Tröttnat på sakernas tillstånd har den unga intelligenta tjejen Leila – skickligt spelad med stor karisma av Leila Bekhti – som föreslår en kärleksstrejk (i betydelsen sexvägran) för att tvinga männen att dra en vattenledning, men här väger Koranen (öppen för olika tolkningar) tungt och männen är övertygade om att strejken kommer att upphöra av sig självt.

Mycket av det som är viktigt, och roligt, i filmen uttrycks i sång och dans, och inte mig emot.

Källan är feministisk, livsbejakande, humoristisk, gripande, publikfriande och konstant underhållande. Filmen är också en hyllning till solidaritet kvinnor emellan och till kampen för jämställdhet.