En bra röst är guld värd. Åtminstone under ett mästerskap. Arne Hegerfors har en sån, en röst som du alltid känner igen och hittar en trygghet, en skön känsla, tillsammans med.

Men Arne klev av kommentatorsjobbet häromveckan och ska förstås hyllas för insatserna genom åren. Det finns flera andra kommentatorer som borde kliva av, uselt pålästa och inte längre med – varken i uttal eller match.

Och så finns det förstås arvtagare till Arne Hegerfors.

I den kategorin finns inte den kickade gaphalsen Niklas "Måååååååååååååååååååål" Holmgren på Viasat, men förstås Chris Härenstam på SVT.

Efter EM-premiären mot Ukraina var Chris riktigt nöjd. Inte självbelåtet på nåt vis, men avspänt kaxigt. "Jag kunde inte ha sagt ett ord annorlunda. Jag är nöjd med allt jag sa.", berättade Chris när han "joggat" ner efter match.

Jag gillar Chris. Eftertänksam, påläst, rolig – och framför allt hämningslös när det krävs. Som i JVM-hockeyn, exempelvis. Om Sverige spöar England får han gärna gapa, för jag tror ändå tittarna känner sig trygg och hemma med hans röst.

En som hade det svårare, åtminstone i försändningen, var bisittaren och experten, den vanligtvis hyllade Glenn Strömberg. Han gastade hem orden till Sverige som om det inte fanns någon mikrofon och fick folk att slänga sig över mejl, twitter och sms. Olycksfall i arbetet?

Det är svårt att hitta riktigt bra experter i fotbollsvärlden. Rapporterna hemifrån Svedala säger att i tokige Daniel Nannskog har SVT gjort ett fynd. Tillsammans med seriösa Johanna Frändén kan det bli bra balans i studion när André Pops styr upp samtalen. 

TILL SIST: Jane Björck har aldrig haft någon upphöjd position på SVT. Det är på tiden att hon får det. Där har ni också en röst som är guld. Oavsett om hon intervjuar Zlatan eller Maradona.