Den är här nu – festivalsäsongen. Begreppet blir bredare och bredare, i dag kan en festival vara allt från en enkel klubbkväll till gigantiska arrangemang som Way out West. Gott så, ju fler alternativ desto bättre. Men det som närmast kan liknas vid en festivalinflation, har möjligtvis även fört med sig något mer.

Jag vill påstå att vi har gått och blivit festivalproffs. Redan innan festligheterna drar igång vet vi precis vad vi förväntar oss av evenemanget. Det finns vissa faktorer som måste finnas på en festival. Vi ska äta smålandsrullar i samma tält som förra året, och minst fyra morgontidningar ska publicera en festivalguide, som även innehåller tips om festivaloutfits (läs: jeansshorts, gummistövlar, lagom stort linne, solglasögon). Ett stort band ska vara en besvikelse, ett litet band ska göra en storartad spelning som sedan blir sommarens snackis.

Man ska nätt och jämnt behöva resa över en timma, förbereda ett enda mål mat eller ens betala för sig. Bekvämligheten regerar. Jag minns en tid när jag tyckte att det var fullt tillräckligt att planka in på Hultsfreds camping och hänga utanför tält i en vecka, med en bandare som enda källa till musik. Nu kastar jag längtande blickar efter villor i utkanten av Hultsfred. Lyckas jag inte lägga vantarna på något så lyxigt, har festivalledningen uppenbarligen snappat upp min vurm för bekvämligheter, och erbjuder inredda tält med vardagsrumskänsla.

Lite hårddraget är skillnaderna små mellan festivalbesökaren och charterturisten. Vi vet vad vi vill ha, och förväntar oss precis det och inget annat. Tur att vi har en uppsjö alternativ att välja mellan. Oavsett dina musikaliska preferenser, finns det alltid en tillställning för just dig. Skräddarsydd in i minsta detalj.