Det luktar, växer och låter om årets konst på skånska Wanås. Två nya verk har tagit plats i skulpturparken och i konsthallen möts besökarna av ett svettigt luktarkiv.

Halmbalar ska travas, pilträd och klematis ska vårdas och lukter ska hitta sin plats - allt i konstens namn. Det är bråda dagar på skånska Wanås, som i dagarna öppnar sommarens utställning, den 25:e i ordningen. Önsketräden av Yoko Ono - fjolårets stora stjärna på Wanås - står i blom, och verksamhetschefen Elisabeth Millqvist berättar att hon flera gånger fått frågan hur man toppar ett sådant namn och ett sådant rekordår:

Hyllning till halmslöjden

I konsthallen arbetar konst- och designgruppen Sagovolvo - Bella Rune och Jonas Nobel - intensivt för att utställningen "Farmer's gold" ska bli klar, en hyllning till den utdöende halmslöjden. Pokaler i halm, små vita sittpuffar och vävda leopardmattor är delar av resultatet från en workshop i Dals Långed förra året, där konstnärer och formgivare fördes samman med lokala halmhantverkare.

Halmslöjden delar konsthallens utställningssalar med Sissle Tolaas. I sitt första verk på Wanås fyllde hon glaslådor med boklöv ute i skulpturparken. Den här gången har hon utifrån de sönderfallande löven försökt återskapa lukten av förmultning i konsthallen. Andra lukter från hennes luktarkiv har skapats utifrån svettprover från män med panikångest och av David Beckhams välanvända fotbollsskor.

Nytt rum för film

Konsthallen har i år utökats med ett rum för konstfilm, men fortfarande är det skulpturparken som är Wanås viktigaste beståndsdel. Här finns 53 permanenta verk av konstnärer som Antony Gormley, Per Kirkeby, Roxy Paine och Ann-Sofi Sidén. De nordiska och amerikanska namnen dominerar, något som fött en önskan att se bortom det västerländska. I år landade blicken på Indien och som ett resultat av en rad ateljébesök i Bombay växer nu en labyrint av pilträd sig allt tätare i slottsträdgården.

Labyrinten har fått namnet "In and out" och består av en sammanlagt 500 meter slingrande linje. Tillsammans bildar växterna konstnärens signatur på hans hemspråk.

Skörheten en illusion

Avskildheten var också det som Göteborgsfödda konstnären Astrid Svangren sökte efter när hon letade efter rätt plats för sin installation. I utkanten av parken, där solen letar sig ner genom bokträden, står hennes betydligt smäckrare träramar med tyger som dinglar i vinden - Wanås andra nya permanenta verk. Men spetstygets skörhet visar sig vara en illusion. De tunna textilierna är doppade i plaster och silikon för att klara utomhusmiljön.