Melody Gardot, intervjuad här intill, åkte till Portugal, upptäckte fadon och spelade in en skiva inspirerad av de nya musikaliska intrycken. För många år sedan for Ry Cooder till Kuba och spelade in tillsammans med Buena Vista Social Club. Blurs Damon Albarn, aktuell på Way out West i sommar, stack till Mali och Nigeria för att få ny musikalisk energi.

Sedan har vi förstås Paris som tog emot amerikanska jazzmusiker som sökte en fristad från hemlandets segregation. Samma stad blev en fristad för algeriska raimusiker som flydde från krig och oroligheter i hemlandet.

Sådär kan man fortsätta hur länge som helst. Historierna om musiker och artister som av tvång eller nyfikenhet hamnat i en ny miljö och därmed också tagit sin musik i en annan riktning, färgade av den nya omgivningen.

Ändå kanske geografin ibland överskattas.

Hade verkligen inte U2 kunnat göra Achtung Baby utan att åka till Berlin? Är det verkligen kaliforniska fläktar vi hör blåsa genom musiken på Feist senaste platta eller är det någonting man adderar som lyssnare bara för att man råkar veta att hon spelade in i Big Sur? Hade inte irländska The Thrills kunnat spela in sin soldränkta, hyperromantiska Kalifornien-hyllning So much for the city om man stannat i Dublin i stället för att åka till en studio i Los Angeles?

Jo, förmodligen, inte minst med tanke på att andra plattor tycks fullkomligt opåverkade av omgivningen som de kommit till i. Göteborgsduon Pacific lyckades få till en liknande, saltad och sandig kustkänsla trots att de satt i en liten lägenhet i Vasastan. Norra kusts debutplatta som kom i veckan är fylld till bredden av Norrbotten trots att den också kommit till i Göteborg.

Detta samtidigt som Bo Kaspers Orkester kan åka till både Kuba och New Orleans och ändå låta exakt likadant som när de stannar innanför tullarna. Kents senaste är inspelad på franska landsbygden men Eskilstuna är lika närvarande som någonsin. 1980 åkte Ulf Lundell till England för att spela in dubbeln Längre inåt landet. Som låter som – Ulf Lundell.

Så till viss del beror det nog på om man reser från eller till någonting. Kent for till Frankrike för att slippa storhandla och hämta på dagis under två veckor. De var, klokt nog, inte intresserade av franska chansons. Förmodligen handlar det också om förmågan och intresset för att göra en inre resa, snarare än vad som finns utanför studions väggar.

Fantasin kommer alltid att vara kraftfullare än vilket boardingkort som helst.