Något står inte rätt till på Kultur i Väst. Eller snarare: ganska lite står rätt till på Kultur i Väst. Någon annan slutsats går knappast att dra efter artiklarna om den förvaltning som sysselsätter 80 personer och får 80 miljoner i bidrag varje år. Kulturnämndens ordförande är bekymrad över varumärket. I själva verket borde han vara orolig över verksamheten.

Fem år efter skapandet är det fortfarande många som inte riktigt vet vad förvaltningen ägnar sig åt. De anställda vittnar om ett ledarskap med uppenbara problem, facket känner sig så pressat att ingen vill uttala sig på grund av ”det trängda läget”. GP:s undersökning visar att bara en av fem tycker att den nya organisationen blivit mer tydlig än tidigare. I helgen fick en mellanchef med kort varsel lämna sin chefspost.

En tydlig spricka mellan förvaltningsledning och högsta politiska ledning finns också. Kultur i Västs chef Åsa Turesson vet inte vad hon ska göra. ”Ska jag kunna leda tydligt måste jag och uppdragsgivaren vara överens om vad vi ska göra.” Det är ett alarmerande uttalande. En enkel fråga – varför har ni inte rett ut det? Varför har inte politiker, styrelse och förvaltningsledning satt sig ner och benat i det som är själva kärnfrågan? Vad har stoppat er?

I många år har Västra Götalandsregionen lyfts fram som det goda exemplet på hur kultur ska tas om hand i en region. Det är här omvärlden hämtat inspiration och dragit lärdomar. Den bilden har för närvarande inte så mycket med verkligheten att göra.

80 miljoner kronor är – rätt utnyttjat – en enorm resurs i regionens kulturliv. Tanken är att Kultur i Väst ska fungera som en kulturkatalysator, att få saker att hända inom kulturområdet inom regionens alla kommuner. Nu framträder i stället bilden av en byråkratisk koloss utan tydligt definierade mål och med dunkel riktning. De regioninvånare som är med och finansierar verksamheten har rätt att ställa betydligt större krav än så på alla inblandade.