På fredag får Göteborg en ny rockklubb. Nya Pustervik blir, tror och hoppas jag, någonting som Göteborg har saknat i många, många år. Som kanske till och med aldrig har funnits i stan tidigare.

Jag ska förklara vad jag menar. Det jag vill komma åt är att det inte räcker att ha en scen, ställa upp ett PA, boka ett band och ta betalt i entrén. För att det ska bli en riktigt bra rockklubb krävs mer än så. Lokalen måste fyllas med hjärteblod från golv till tak. Det är det som gör att man går dit, och väljer att återvända gång efter gång. Det är så många spelställen i Göteborg, och på andra håll, där man bara står och väntar på att spelningen ska börja och när konserten är över töms lokalen mer eller mindre omedelbart. Musiken finns där bara under en avgränsad tid. Sedan blir det på alla vis tyst igen.

Anledningen är att publiken befinner sig i ett rum och inte på en klubb. Det är en avgörande skillnad. En bra klubb måste ha en pågående historia. Det är en offentlig plats man delar med andra, men det ska ändå finnas en känsla av att man befinner sig i ett sammanhang.

Jag hade turen att bo i Malmö där KB hade just den funktionen. Ägaren Totte Lundgren stod själv i baren nästan varje kväll. Nu finns dessutom Babel och Debaser och därmed är malmöiterna bortskämda med ett unikt överflöd. När jag sedan jobbade i Helsingborg under några år öppnade The Tivoli nere vid Hamntorget.

Hasse Jönsson och Jocke Ohlin var inspirerade just av KB och tyckte att det skulle gå att göra något liknande i sundsstaden vars uteliv då mest handlade om själlösa krogar och våldsamma svartklubbar.

Trots små resurser, ständigt återkommande hot från lokala mc-gäng och ett begränsat publikunderlag lyckades de. Banden kom och spelade och upptäckte snart att The Tivoli hade något speciellt. Kärnpubliken blev snabbt trogen. Duon slet hårt och förkortade säkert en smula livslängd. Men de brann. Och det satte sitt avtryck i allt som hände innanför väggarna på den gamla stationsbyggnaden.

Johan ”Red Top” Larsson, ideologen bakom Nya Pustervik, brinner också. Läs gärna Marie Branners porträtt av honom i dagens Två dagar. För Red Top handlar inte Pustervik om att ”bara fixa några spelningar”.

Visst, han vill tjäna pengar. Men en rockklubb kan också omfamna tankar kring solidaritet, gemenskap, utveckling och vad vi egentligen vill att Göteborg ska vara för en slags stad.