Grattis Wes, Jacques, David, Michael, John, Hong, Ken, Jeff, Alain, Carlos, Ulrich, Thomas och alla ni andra vars alster tävlar på årets filmfestival i Cannes. Det är bara beklämmande att se hur enkönad branschfesten blir i år – till och med värre än vanligt. 22 män slåss om den prestigefyllda guldpalmen, inga kvinnor.

Detta trots att festivalen har som uttalat mål att inte bara lyfta fram ny film utan också bidra till utvecklingen av filmkonsten och filmindustrin. Exakt hur årets urval av filmer bidrar till den utvecklingen förblir en gåta. Ordet "kvalité" upprepas ofta som ett mantra i dessa sammanhang. Att det inte handlar om kön utan om filmernas grad av konstnärlighet. De mest intressanta, nyskapande berättelserna med de häftigaste filmiska greppen måste alltid prioriteras. Och "hur skulle den filmregissör känna sig, vars film hade kvoterats in istället för att kvala in på egna meriter?"

Tusentals regissörer från världens alla hörn skickar varje år in berättelser till västvärldens mest prestigefyllda festival. Egna medarbetare reser också runt jordklotet för att vaska fram dagens och morgondagens talanger. Givetvis måste det, bland alla dessa berättelser, finnas filmer med kvinnlig avsändare som platsar i palm-tävlingen. Annars har urvalskommittén varit blind, döv, bestått av fel personer eller gjort extremt slarvig research.

Wanda Bendjelloul liknar i sin filmblogg Feministisk Filmfasta Cannes vid en reaktionär brittisk herrklubb där den manliga filmeliten ryggdunkar varandra vid den öppna brasan i väntan på att kaffeflickorna ska anlända med avecen. Muggigt, inrökt och bakåtsträvande. Ändå lockar den mäktiga filmfestivalen fortfarande filmeliten, de glamorösa stjärnorna, styr marknaden och utmålas i media som världens viktigaste.

I fjol tycktes urvalskommittén skärpa sig något efter den massiva kritik som riktats mot dem för bristen på kvinnlig representation på festivalen. Då tävlade Lynne Ramsey (Vi måste prata om Kevin) och ytterligare tre kvinnor om guldpalmen, i konkurrens med fjorton män.

När Cannes 2007 fyllde 60 år firades detta med pompa och ståt. Samtliga guldpalmsvinnare var på plats. Bland alla minglande mörka kostymer stack Pianot-regissören Jane Campion ut som enda kvinna. I kortfilmen The lady bug, Campions födelsedagspresent till Cannes, gestaltar hon problematiken med en stor dos humor. Här liknas den kreativa kvinnan vid en irriterande vägglus, bakterie eller bacill, som tar plats på scengolvets slitna tiljor. Ett skadedjur teaterdirektören gör allt för att eliminera.