Det som slår mig med kommunala nedskärningar är hur påfallande lite pengar det ofta handlar om. Fem miljoner för ett bibliotek i Majorna. Som en villa i Kungsladugård. Åtta miljoner för tre skolbyggnader i Angered. Som en Långedragskåk. En och en halv miljon för kvällsöppet på tre fritidsgårdar i Nordost. Som en rätt trist tvåa i Johanneberg. Ställda i relation till de privata förmögenheterna i denna stad framstår besparingssummorna som så löjliga.

Även om det är uppenbart att finanspolitiken syftar till att stimulera privat konsumtion och bromsa offentlig, blir det så hjärtskärande klart när man sitter med siffrorna: hur ofantligt rikt detta land är privat och hur fattigt det är offentligt.

Fast det där sista är inte heller riktigt sant. Offentligt är vi fattiga endast som de där snåla bonnlurkarna man alltid kunde läsa om förr i lokalpressen: han som levde på bara potatis och snus och aldrig installerade WC utan kissade i en skitig kaffeburk och så vid hans död hittades miljoner under golvtiljorna. Under golvtiljorna hos Göteborgs kommun finns hela 1 200 miljoner i vinst från förra året. Men att pengarna finns räcker inte; de måste användas också om gubben skall undvika bristsjukdomar.

I skrivande stund avgår förortsmarschen från Angered för att protestera mot skolnedskärningarna. I skrivande stund diskuterar föräldrar i innerstaden om det inte är dags släppa på eventuella principer och tillsammans med grannar köpa in läxhjälp/barnpassning mot Rutavdrag eftersom det ryktas att fritids skall bantas ytterligare eller helt försvinna. För det är klart att den offentliga anorexian går att parera med privata pengar. Incitamenten kunde inte vara tydligare: ”här, nu stänger vi barnens fritids, men kolla här, här är ett jobbskatteavdrag och kolla här, ett Rutavdrag som funkar utmärkt att använda till läxhjälp”. Problemet är det vanliga, tröttsamma, oacceptabla: skillnaderna ökar. William och Wilma får en chalmerist som rör ihop O'boy och räknar lite matte med dem, Maryam och Abdel får TV3:s eftermiddagsutbud. Men utöver det så visst, det går ihop.

Fem miljoner kan SDN Majorna-Linné spara på ett stänga ett bibliotek. Folkbiblioteken är stadens mest besökta kommunala verksamhet och når breda besöksgrupper – på riktigt, inte bara i sina måldokument. Här kan ovan nämnda chalmerist sitta och plugga, här kan Maryam låna Harry Potter, här kan hennes mamma mejla, här kan villaägaren i Kungsladugård slå sig ned med en hobbytidskrift. Jag säger det igen: fem miljoner. Skall vi inte slå till, kommunen?