Det har funnits många skäl för kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth att avgå de senaste åren. Avsaknaden av något som liknar en kulturpolitik för att ta ett exempel. Oförmågan att artikulera ett försvar för den konstnärliga friheten ett annat. Intermezzot med graffitikonstnären NUG för att ta ett tredje. Däremot är inte tårtincidenten som inträffade på Moderna museet i helgen något som omedelbart bör leda till mer högljudda avgångskrav.

Bakgrunden har vevats hårt de senaste dagarna. Konstnärernas riksorganisation (KRO) hade bjudit in ett antal konstnärer till Moderna museet för att fira World Art Day, en dag med temat ”kampen mot censur och för konstens frihet i ett globalt perspektiv”. Några av de inbjudna hade gjort konstverk i form av tårtor. Bland dessa Makode Linde vars konst tidigare kretsat runt xenofobi, slaveri och rasism.

Med ett leende på läpparna satte kulturministern tårtspaden i Lindes tårta föreställande en svart kvinnokropp. Linde själv, som var en del av konstverket, skrek högt. Kort därefter började bilder på den leende ministern spridas, Afrosvenskarnas riksförbund krävde ministerns avgång eftersom man ansåg att det hela handlade om en ”rasistisk manifestation maskerad till konst”.

Hade ministern skurit upp tårtan och skrattat om den föreställt en muhammedhund? Statsministern? Jesus som en prinsesstårta? Högst tveksamt, då hade hon kunnat förutse konsekvenserna i form av den efterföljande debatten.

Diskussionen om att ministern blir tagen som gisslan utgår dels ifrån att hon och hennes omgivning inte har förmåga och makt att ställa krav (något som ju gjordes med eftertryck i fallet NUG), dels att de inte hade möjlighet att förutse konsekvenserna. Det hade varit enkelt att ta ett steg tillbaka och värdera situationen.

Lena Adelsohn-Liljeroth legitimerar inte förtryck, eller rasistiska uppfattningar genom sitt agerande. Däremot visar hon prov på dåligt omdöme och oförmåga att se sitt handlande i ett större sammanhang.