Det är klart att det krävdes något radikalt. Svenska balettskolan i Göteborg har utsatts för hård kritik. Att föräldrar rasar är inget nytt, balettskolans elever har sällsynt engagerade familjer. Och att de griper in när pressen på eleverna blir för hård – eller omvänt, när adepterna inte håller måttet – hör till det branschen och skolvärlden får tampas med. Men den här gången var det Skolinspektionen som kom med kritiken. Kränkningar av elever, för lite elev­inflytande. Otydlig ledning.

Nu har SDN Backa reagerat. I måndags fick rektorn för Svenska balettskolan, Olof Stigert, gå. Förra veckan talade jag med honom om kritiken. Han tog den på stort allvar och ville genast ta itu med problemen. Att lärare kränker eleverna verbalt eller med knäppningar på huvudet är naturligtvis oaccep­tabelt.

Tillmälena från andra, icke dansande elever på Skälltorpsskolan ville han tona ner. Även balettelever vet att slänga käft.

Men, sa Olof Stigert. För honom handlade det inte om att jaga en syndabock. Han tyckte utmaningen var större än så och att grundfrågan är hur man skapar en dansarutbildning inom grundskolans ram med de nya direktiv om elitsatsning som riksdag och regering förelagt.

Med den nya utbildningen såg Svenska balettskolan i Göteborg framtidsdrömmarna fara sin kos. Inget gymnasium för dansare här. Allt koncentrerades till Stockholm med fokus på den klassiska baletten. Fast det är på den moderna sidan Göteborgsskolan främst rönt framgångar. Olof Stigert lyckades inte formulera tillräcklig motkraft från sin skola eller kommun. Att bara hävda Göteborg, gick inte hem.

Under 12 år har en rektor utan tidigare kompetens på dansens område försökt balansera mellan en rad olika, ibland motstridiga krav. Dansen lider delvis av en unken och gammalmodig syn på danspedagogik. Det är som om den satt i tårna på baletten. Långsiktigt och tålmodigt arbete krävs för att höja medvetenheten om att dansarutbildningen idag är och bör vara en del av den svenska skolan. Inte en isolerad elit.

Utvecklingen på Svenska balettskolan i Göteborg har inte varit tillräcklig. Men att man byter rektor, och nu i ett trängt läge har en tillfällig lösning, råder knappast bot på grundproblemet. Det handlar om vad vi lägger i ordet elit. Vilken dansarutbildning ska vi ha? En som utvecklar hela barnet och hjälper det att göra det bästa av sina förmågor, eller en som stöper några få i en given form? Olof Stigert må ha brustit i ledarskapet, men han hade rätt i att vi måste diskutera vem som formulerar innebörden av att tillhöra eliten. Och Skolinspektionen har rätt, vi måste fråga oss vad det kostar den enskilde eleven.