Det börjar brännas för familjen Lundin. De senaste månadernas granskning av Lundin Petroleum (tidigare Lundin Oil) har till sist fått effekt. I går eftermiddag höll företaget ett krismöte på Grand Hotel i Stockholm. Tanken var att stilla oron hos några av de största institutionella ägarna. Till Aftonbladet sa bland annat Carina Lundberg Markow från Folksam att hennes bolag kommer kräva ”en oberoende undersökning med anledning av de anklagelser som riktats mot Lundin Petroleum”.

Och det är naturligtvis bra. Ingen vill bli förknippad med ett bolag som är indraget i en utredning om grovt folkrättsbrott. Men, det är först när det blir ett medialt tryck som stora institutionella placerare börjar dra öronen åt sig. De som verkligen hade kunnat sätta press i frågan för länge sedan har konsekvent valt att blunda så länge som det bara gått. Nu, när förundersökningen om grovt folkrättsbrott pågått under många månader, när det gått ett år sedan Kerstin Lundells bok Affärer i blod och olja släpptes, när det gått flera år sedan oberoende människorättsorganisationer presenterade en lång rapport om övergrepp i Sudan, börjar de inflytelserika placerarna ställa krav. Det säger problematiskt mycket om moral eller snarare bristen på densamma.

Det är ingen nyhet att familjen Lundin är helt ointresserad av politik. Helt ointresserad av om man verkar i diktaturer eller demokratier. Bröderna Ian och Lukas Lundin vill tjäna pengar. Punkt.

I en tårdrypande debattartikel i DN häromdagen försökte bröderna Lundin förklara att familjen och pappa Adolf alltid varit ”långsiktiga och ansvarsfulla aktörer inom råvarusektorn”. Verkligen? Frågan är varför bröderna i så fall kategoriskt vägrat svara på frågor om sin verksamhet. Vad bottnar rädslan i? Under flera år har GP försökt få en intervju med någon av bröderna, hittills utan framgång.

Även utrikesminister Carl Bildt, tidigare styrelsemedlem och ansvarig för Lundin Petroleums etiska riktlinjer, höll en påfallande låg profil under gårdagen. Det hade annars varit ett utmärkt läge att ge sin syn på varför svenska ambassaden i Etiopien under flera år bytte säkerhetsinformation och ekonomiska och politiska bedömningar med en av Lundin Petroleums högsta chefer. Dock, förr eller senare kommer tiden att hinna ikapp även den svenske utrikesministern. Om detta råder inget tvivel. Ansvaret hos alla som väljer att titta bort och inte ställa frågor, inte ställa krav på en ordentlig genomlysning är inte ringa.