Vad är det för en dokumentär?

- Sommaren 2004 födde jag och journalisten Kristina Ahlinder varsitt barn, Ossian och Stella, som båda har Downs syndrom. När Västra Götalandsregionen skulle införa nup- och kub-tester (för att spåra till exempel Downs syndrom hos foster) blev jag väldigt illa berörd, och när kliniker i Danmark till och med gör reklam för sådana tester kände jag att vi måste berätta om det här. Människovärdet är på väg att urholkas. Så jag och Kristina bestämde oss för att göra en dokumentärfilm om hur det är att leva med barn med Downs syndrom.

Hur är det då?

- Bra fråga ... att leva med Ossian är helt fantastiskt! Han spelar inga roller och gör sig aldrig till. Det är verkligen som att leva med ett öppet hjärta, man tvingas hela tiden befinna sig i nuet. Men visst är det mycket arbete också. När Ossian inte får vara med i simskolan, till exempel, får vi en direkt upplevelse av hur det är att stå lite vid sidan av samhället.

Vilken är den vanligaste fördomen som barn med Downs syndrom stöter på?

- Att man begränsar barnens förmåga. Det är lätt hänt. Det gör jag också, jag vågar inte riktigt utmana Ossian och minskar därigenom hans chanser att utvecklas. Vilket är jättedumt. De klarar av väldigt mycket om de bara får chansen.

Vad hoppas ni uppnå med er dokumentär?

- Att vi vågar föda barn som inte är som alla andra, och att klimatet inte ska hårdna för barn med Downs syndrom. Det känns tyvärr som att samhällsutvecklingen är på väg åt det hållet.