Bo Rothstein: Strutsmentalitet, Verdinelli
Stoppar vänstern huvudet i sanden? Bo Rothstein tycker att Cecilia Verdinelli kritiserar honom på felaktiga grunder.
Relaterat
Artikelbilder
Bo Rothstein, statsvetare vid Göteborgs Universitet. Bild: Björn Olsson
Artikelserie
Cecilia Verdinellis kritiska kommentar till min artikel i DN (14/2) om den europeiska vänsterns oförmåga att hitta en verkningsfull politisk strategi mot extremhögern bygger dessvärre på en felaktig återgivning av vad jag skrivit. Verdinelli påstår att jag skulle rekommendera särskilda politiska åtgärder och program för invandrare och att jag förnekar att det förekommer rasism i vårt samhälle. Inget skulle vara mig mera främmande, jag har i alla sammanhang argumenterat mot politiska åtgärdsprogram som riktar sig mot särskilda grupper och i stället förordat generella åtgärder.
Och naturligtvis finns det rasism, vad jag hävdat är att alla de problem som drabbar invandrare i vårt samhälle inte kan föras tillbaka till förekomsten av rasism. Jag har naturligtvis inte heller förnekat att det finns sociala orsaker bakom brottslighet – min avsikt var att lyfta kopplingen mellan internationellt organiserad brottslighet och en viss typ av invandring. Hur Verdinelli kunnat tolka min text så totalt fel är mig en gåta.
Den parallell jag drar till trettiotalets Sverige är att socialdemokratin, genom att våga se de reella problemen som fanns på arbetsmarknaden, i stället för att fortsätta bygga ideologiska luftslott, kunde komma ”med egna radikala lösningar” och därmed lyckades man avväpna extremhögern. Det är alltså vänsterns bristande förmåga att tänka ut just egna radikala lösningar på integrationsproblematiken som jag kritiserar. En sådan radikal politik måste givetvis vara något fullständigt annorlunda än att apa efter vad som skett i Danmark eller imitera delar av de främlingsfientliga partiernas politik.
Vad jag kritiserar är vänsterns strategi att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att de problem som den egna politiken skapat inte existerar eftersom denna förnekelse är extremhögerns livsluft. Verdinellis kommentar illustrerar dessvärre denna politiska strutsmentalitet på ett tydligare sätt än vad jag hade önskat.
Fakta/Bakgrund
Cecilia Verdinelli: Rothstein fortsätter att vara oklar
Bo Rothstein menar att han självklart anser att det finns sociala orsaker till brottslighet och att han på intet vis förespråkar åtgärdsprogram riktade mot invandrare. Han ville bara ”lyfta fram kopplingen mellan internationellt organiserad brottslighet och en viss typ av invandring”.
Jag är lite osäker på vad han menar, handlar det om problematiken med flyktingsmuggling, trafficking och gråzonen däremellan? I så fall gör det hans kritik mot vänstern tämligen poänglös: vänstern har knappast undvikit att tala om sociala orsaker till brottslighet eller det djupt problematiska med människosmuggling. Rothstein brukar inte vara poänglös. Därför är mitt intryck snarast att Rothstein i efterhand söker trivialisera sitt budskap.
Någon anser kanske att min läsning av Rothstein var tillspetsad. Jag menar att det är alldeles nödvändigt att spetsa till diskussionen för att hitta ut ur det insinuationernas spel som är integrationsdebatten. En månghövdad skara ropar ”Vi måste våga tala om problemen med integrationen!” men tystnar när man efterfrågar exempel på åtgärder.
Det är fint att veta att Rothstein inte förespråkar en etnisk kriminalpolitik. Men det blir också mycket oklart vad han egentligen förespråkar, och oklarheten gör att han riskerar att uppfattas som en röst i den propagandakör som monomant förkunnar invandrarproblemet. Därtill är det en gåta hur statsvetaren Rothstein så oreflekterat påstår att ett av vänsterns stora problem är ”beröringsskräcken att förknippas med rasism”. Är det problematiskt om, säg, Svenska kyrkan har en beröringsskräck med kristen tokfundamentalism eller socialister en beröringsskräck med stalinism? Knappast. Vänstern må har stora problem – att inte vilja förknippas med rasism är inte ett av dem.
Cecilia Verdinelli
kultur@gp.se
