”Att dricka brännvin är ingen mänsklig rättighet”, påpekade Ann-Sofie Hermansson (S) i Göteborgs-Postens politikerenkät kring trestängning på krogen (6/2). Detta konstaterande återkommer i hennes spalt på ledarsidan där hon fortsätter argumentera för att tidigarelägga stängningstiderna (15/2). Påståendet om brännvinsdrickandet säger en del om vilken nivå debatten kring krogarnas öppettider har hamnat på.

Att ringa in problematiken till att handla om brännvin är att förminska, inte bara krögarverksamheten, utan också människors intressen och fritid. Vi som tycker om att gå ut, vi som spelar skivor, arrangerar klubbar, träffar vänner och älskar att dansa på trånga dansgolv och ser det som ett intresse lika värdefullt som korsord eller bokcirklar blir i debatten reducerade till att bara vara intresserade av en enda sak: alkohol.

Hade brännvin varit det primära med helgernas uteliv hade jag förmodligen aldrig stått i en enda krogkö. Vem köar, betalar inträde, garderobsavgift, väntar i baren och betalar mer än på Systembolaget om det framförallt är alkoholen man är ute efter? I så fall är det en både smidigare och billigare lösning att sänka den där flaskan brännvin framför fredagsunderhållningen på tv. Men det gör vi ju inte.

För vi är ganska många som ser klubbvärlden som ett intresse. Vi är inte ute efter fylla, vi kanske inte ens rör oss kring det främst omdebatterade stråket på Avenyn. Vi ringar in dj:s vi vill gå och dansa till, kollar upp klubbar som verkar intressanta, vi blir glada av ambitiösa arrangörer och ser utelivet som en värdefull del av vår vardag. Det minsta man skulle kunna kräva av beslutsfattarna är respekt och hederliga argument gentemot en bred och klubbintresserad publik.

Den nuvarande differentieringen i öppettider gör att flödet av människor som lämnar utelivet och beger sig hem sker i en jämn ström. När alla lämnar krogen samtidigt uppstår trängsel och irritation. Folk är berusade men inte redo att gå hem och det blir lätt kaos, inte minst i nattrafiken. Det är en av de faktorer som vore intressanta att diskutera kring förslaget om trestängning. En annan är en rejäl genomgång av den rapport som ligger som underlag för förslaget, där korrelationen mellan våld och femstängning är rejält luddig och de boende kring ­Avenyn spelar en onödigt stor roll.

Men det har blivit svårt, om inte omöjligt, att få gehör för en reell debatt i frågan kring krogarnas öppet­tider. Debatten har kantrat till en socialdemokratisk fnysning om att brännvinsdrickande inte är en mänsklig rättighet. Gentemot den positionen är det svårt att hitta seriösa svar.