Inga jämförelser i övrigt, men det på ytan försiktiga och tillbakadragna förenar David Lindgren och Marie Lindberg. David Lindgren knallade in på scenen, till synes direkt från en extra helgföreläsning på Handels. När musiken kickade igång förvandlades han till en klockren entertainer och när han en bit in i numret kastade sig ned på golvet för en felfri backspin breakdansade sig David Lindgren rakt in i vardagsrummen.

Det är så många andra artister som uppträder i Melodifestivalen som anstränger sig oerhört för att framstå just som fullfjädrade underhållare med hjälp av genvägar som glitter, botox, push-up, löshår och bomber och granater. Melodifestivalen ska vara glittrig, men inte sällan används utanpåverket för att dölja bristande förmåga. Ett fåtal medverkande är förstås helt och hållet naturliga entertainers. De utgör undantagen.

David Lindgren är ett sådant undantag. Det var oerhört befriande att se honom dansa loss i en helt vanlig, tredelad kostym, sneakers och ett gammalt hederligt partytrick. Och att det räckte hela vägen till finalen i Globen, Stockholm. Dessutom höll byxorna, till skillnad från under genrepen. Han hade adderat lite stretchtyg i grenen.

Glädjen efteråt var också härlig att se. Det kom en tår i ögonvrån när David Lindgren återvände upp på scenen för att fira segern och hans high five med dansarna satt som en smäck. Klart att grabben skulle fira. David Lindgren fick ett blixtrande genombrott i går kväll.

Ulrik Munther var också uppspelt och lycklig. Det kan inte vara lätt att bära favorittrycket under en hel vecka när man inte ens har hunnit fylla arton år. Så det var lättnad i Ulrik Munthers röst när han spontant tackade publiken med ett "tack som fan".

Deltävlingen i Göteborg var rent låtmässigt svag och det var knappast någon slutsegrare vi såg i Scandinavium i går. Men underhållningen, med den Lindgrenska knäppen som toppnummer, höll hög klass.