Det finns fortfarande de som tycker att Melodifestivalen är en musikalisk avskrädeshög där man säljer sin kreddighet till Christer Björkman i utbyte mot tre minuter framför svenska folket. Om det nu verkligen är så tror jag att göteborgarna i Dead by April är ganska nöjda med den uppgörelsen.

Deras kombination av lagom spända metalmuskler men desto mer pojkbandscharm gav en direktbiljett till finalen i Globen och jag har svårt att se hur någon skulle kunna vara överraskad. Hårdrock har gått bra i Melodifestivalen under senare år och Dead by Aprils låt skar som en vass kniv genom varmt smör hos alla Bandit Rock och Mix Megapol-lyssnares hjärtan. Och de är väldigt många.

Sedan tror jag faktiskt inte man tar några direkta risker genom att vara med i tävlingen numera. Det visade om inte annat The Soundtrack of Our Lives som efter en demokratisk omröstning i bandet valde att ställa upp som mellanakt. Nu har de visserligen lite mer förtroendekapital, men jag tror ändå inte att ens den mest inrökta Mojo-läsare hade någonting att invända.

Soundtrack gjorde det de är bäst på. Med bibehållen respekt och kanske några nya fans på kuppen.

Och så Loreen. Det är bara ett par år sedan hon övervägde att helt sluta med musiken. Hon visste inte riktigt vad hon skulle ha den till och nervositeten varje gång hon skulle upp på scenen var tuff att hantera. Meditation och möten med nya människor som lyssnade på musik på ett annat vis än hon varit van vid fick Loreen att ändra sig.

Det var inte längre den egna prestationen som var allra viktigast, utan hur hon lyckades nå ut till lyssnarna. Det funkade onekligen i går kväll.

Det måste kännas rätt så bra för Loreen i dag. Med en entré som hämtad ur Barnkanalens Barda och en låt som blandar klubbmusik med etno lyckades hon med tricket att ta sig till Globen.

Och visst finns det vissa kopplingar mellan Loreen och Dead by april. Publiken valde att belöna två pompösa, närmast barocka nummer med mycket drama. Ur den synvinkeln kan man faktiskt säga att det var två klassiska schlagers som gick bäst.