Gabriel Byström: Ett kolossalt dåligt argument
Just nu pågår Afrikanska Unionens toppmöte i Addis Abeba. I helgen ansluter representanter från EU för att delta. Under mötet ska den lettiske utvecklingskommissionären Andris Piebalgs upprepa EU:s inställning, nämligen att de fängslade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye omedelbart bör släppas fria. Det är givetvis den enda rimliga hållningen i ett ärende som redan dragit ut alldeles för länge på tiden.
Även kabinettssekreterare Frank Belfrage kommer att vara med på mötet. Anders Jörle på UD:s presstjänst vill inte uppge om Belfrage tänker försöka diskutera frågan om de fängslade svenskarna med den etiopiska regeringen. ”Det skulle vi aldrig uttala oss om”, är Jörles korthuggna svar.
Och Carl Bildt? Planerar möjligen den svenske utrikesministern att göra sitt första besök i Addis Abeba sedan Persson och Schibbye greps? Presschef Jörle suckar och konstaterar att det inte är något han känner till.
I går kom också uppgifter från Ekot om att en svensk affärsman, som suttit fängslad för checkbedrägerier, överklagat sin dom på 3,5 års fängelse och fått den omvandlad till villkorligt straff.
I sak förändrar de nya uppgifterna inte särskilt mycket. EU:s hållning i Perssons och Schibbyes ärende är väl känd sedan tidigare. EU bevakar samtliga rättegångar i Addis Abeba där den nya terrorlagstiftningen åberopas, en markering för att sätta press på en regim som i allt mindre grad kommit att respektera grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Den frisläppte svenske affärsmannen var till skillnad från Persson och Schibbye inte anklagad för något politiskt känsligt, vilket gör att det är tveksamt vilka växlar det går att dra av det snabba frisläppandet.
För några dagar sedan sändes dessutom ett program på den statliga etiopiska televisionen som diskuterade fallet Persson och Schibbye. En regeringstjänsteman skickades fram för att fördöma offentliga svenska uttalanden som krävt en omedelbar frigivning. ”Indirekt kolonialism”, ansåg representanten för den etiopiska regimen. Uttalandet ligger i linje med den politik den eritreanska diktaturen länge fört när diskussioner om Dawit Isaak förts. Alla utländska påtryckningar viftas bort, inte sällan just med kolonialism-argumentet.
Men, det är ett kolossalt dåligt argument. Att omvärlden stillatigande skulle se på när journalister och oliktänkande systematiskt fängslas – i förra veckan dömdes tre etiopiska journalister för terrorism och riskerar nu dödsstraff – vore moraliskt förkastligt. Övergrepp är övergrepp oavsett i vilket land de begås.





































