Skolverket är ute och snedseglar med sina nya riktlinjer för hur skolan ska förhålla sig till flickor med heltäckande slöja. Men den meningen börjar Lars Åberg sin artikel på Göteborgs-Postens kultursida (13/1). Förutom en hel del logiska felslut kom Åberg inte med något konstruktivt, eller för den delen något nytt, till debatten.

Den heltäckande slöjan är inte bara ett plagg och anledningen till att muslimer ska och kan åberopa religionsfrihet för den är att niqab/burka inte tas på för samhället utan är en handling av dyrkan som tillägnas Skaparen. Att sitta naken i klassrummet är inte en del av en religiös ritual. Ku Kux Klan är inte ett religiöst samfund (åtminstone inte i Sverige) och kan heller inte åberopa sina tomtemössor. Däremot är islam en världsreligion och har erkända samfund i Sverige.

Hijab är ett påbud för muslimer, både män och kvinnor, och hos de kvinnliga muslimerna tar det form som en slöja. Hur den ska se ut är olika och en djupgående debatt sker bland muslimer om detta dagligen – ”Är niqab nödvändig? Vad innebär slöja?” – och det har länge funnits modekollektioner som inkluderar de muslimska påbuden. Hijab är ingenting som man bejakar för att samhället ska tycka till om den, utan man använder sig av den för att man är övertygad om att det är det Skaparen vill. Argumentet utifrån att en Skapare existerar är att man hellre klär sig så som Skaparen vill än vad en skapelse önskar och i synnerhet vad Lars Åberg kräver.

Religionsfriheten innebär inte bara att man tror, utan man är på fullaste allvar övertygad om att ingenting existerar utan en orsak. Människornas orsak tros vara Gud. Enligt muslimer har Gud befallt hijab. Logiskt följer då att man bejakar detta.

Hijab är inte heller något man kan tvinga på sina barn. Detta är ett argument utifrån kunskapsluckor om ämnet, och ignoransen kring detta är oerhörd. Det ironiska är att de som oftast motsätter sig de islamiska påbuden varken interagerar, stöter på eller påverkas av islam eller muslimer. De har varken arbetat med kvinnor med heltäckande slöja eller stött på praktiska problem med muslimska kvinnor som bär plagget. Ändå kan man dra stora slutsatser om att det kommer att försvåra för ”kommunikationen”, ”hygienen” och ”säkerheten”. Detta är ingenting annat än att Åberg har en osagd premiss i sin artikel, nämligen att ”islam inte hör hemma i Sverige”. Och vad gör detta Åberg till?

Det är också syrligt att en vit, äldre man ska berätta för muslimska kvinnor hur förtryckta de är och hur strukturellt tvång förstör deras liv. Har dessa äldre män i ett tidigare liv varit muslimska kvinnor? Ut­ifrån vilka fakta kan en person som Åberg dra sina slutsatser?

Sanningen är att inte ens de mest extrema antimuslimerna kan neka att de har medvind, och sådana som Lars Åberg har hoppat på tåget för att det är lätt att göra det. Svårare hade varit att kämpa för att verkligt kvinnoförtryck försvinner och att samhället går framåt i en konstruktiv anda till ett fredligt mål.