- Jag har samlat på mig massor av låtar under åren och kände att nu när jag snart fyller 40, nu är det dags att släppa en soloplatta.

Så valet stod mellan en 40-årskris och ett soloalbum?
- Ha, ha. Ja, så kan man säga. Eller både och ...

Vad skiljer Martin Schaubs soloplatta från West of Edens album?
- Den är rotad i nån slags singer/songwritertradition och har mer av brittisk pop än irländska tongångar i sig.

Tröttnat på det irländska soundet efter alla år med West of Eden?
- Nej, inte alls. Vi har precis spelat in en ny platta som kommer nästa år och West of Eden är fortfarande viktigt för mig, men min solomusik känns lite mer som jag. Det är sånger som jag skrivit och sparat under flera år, sånger som inte passat för West of Eden men som är allt för bra för att bara försvinna. Så jag bestämde mig för att ge ut dem.

Hur skulle du beskriva plattan?
- Det är en ganska textmässig platta, en relationsskiva inspirerad av Springsteens Tunnel of love och Jackson Brownes I'm alive.

Du släpper plattan i dag och ger en konsert på Pustervik i kväll, hur är känslan inför giget?
- Det är väl spänd förväntan. Jag har ingen aning om hur jag är som soloartist. Kommer jag att vara bra? Kommer det folk? Det är många frågor som snurrar just nu.

Nervöst?
- Ja absolut, nu kan jag bara skylla på mig själv om det inte fungerar. Samtidigt finns där en spänning som jag hoppas kunna bygga på. Och jag har redan börjat skissa på en ny soloplatta.

Redan?
- Ja, men allt beror på hur den här plattan tas emot. Det kostar rätt mycket att göra en platta när man finansierar allt själv och jag har ju en familj att försörja.

Men du har rätt många projekt på gång samtidigt?
- Förutom West of Eden och min soloplatta så arbetar jag som musiklärare en dag i veckan och arrangerar Popicalkvällarna på Konserthuset. Det är fullt upp.