Disney on ice är i stan igen och Scandinavium fylls av glittersnurror, osande popcorn och barn i kalaskläder.

Den som aldrig tidigare sett isshowen (som jag) kan fråga sig vad det är för vits med att snöra skridskor på Disneys figurer, men redan i början av kvällen står det klart att det skridskorna tillför är fart. Utan skridskoåkningen hade det varit en bra mycket tråkigare show, och dessutom till inspelad sång och musik. Det hade inte funkat.

Årets upplaga av Disney on ice är tveklöst en välslipad föreställning med god tajming och högt tempo nästan hela tiden. När Aladdin jagas på marknaden är det till exempel riktigt bra action.

Och det är mycket att titta på. Kostymerna är genomgående fina. Särskilt vattenbaletten från Den lilla sjöjungfrun – ett riktigt fantasifyrverkeri. Kamelen på skridskor ur Aladdinavsnittet lockade till skratt, en annan rolig figur är sjöjungfruns fiskkompis. Att se en fisk åka skridskor är komiskt. Disneys filmer innehåller ju alltid några lustiga typer som balanserar upp det sockersöta, så även här.

Men fy farao så varmt det måste vara att åka skridskor med ett stort dvärghuvud och stoppad kropp, det måste vara värre än att jobba i kaninkropp på Liseberg.

Showen varar i nästan två timmar, det känns som rätt lång tid. Ibland blir paråkningen lite småtråkig, tjejen framför mig var ett tag mer intresserad av sin glittersnurra än den halsbrytande piruetten på isen.

I år är temat Prinsessor och hjältar, med stort fokus prinsessor, får man säga. Snövit, Askungen, Mulan, Ariel, Belle, Jasmine och Törnrosa virvlar runt på isen och även om Disneys prinsessor tuffat till sig lite på senare år så märks det inte så mycket här. Prinsessdrömmen handlar om prinsen, det är enda vägen att komma vidare i livet.

Musses och Mimmis avslutningsord gick ut på att alla kan vara en prinsessa eller en hjälte. Måste man välja?