I somras väckte Svenskt Näringslivs rapport Konsten att strula till ett liv debatt, då den gick hårt mot utbildningar som de ansåg vara mer tärande än närande. Bland annat föreslogs sänkta studie­medel för studier inom konst och humaniora. Efter mycket kritik kallade SN förslaget för ett olyckligt missförstånd och diskussionen tystnade.

För några veckor sedan visades filmen Utbildningsfabriken på TV4 Fakta. En dokumentär finansierad av Svenskt Näringsliv, gjord av Martin Borgs, pr-konsult med ett förflutet i Moderaterna och tankesmedjan Timbro. Filmen följer rapportens tankespår. Den tecknar en bild av pengahungriga lärosätena, lata studenter och bortslösade skattemedel. Det är inte så mycket en dokumentär som en osaklig propagandafilm med skräckfilmsmusik och Sovjetliknelser.

Borgs riktar in sig på det fåtal ”hobbykurser” som finns på lärosäten. Ur stora utbildningspaket hittar han kurser om att lära sig DJ:a och hur man använder kroppsmetoden Alexanderteknik i sitt musikutövande. Det ser kanske illa ut som enskild kurs, men alla som stiftat bekantskap med utbildningssystemet vet att dessa främst är valbara kurser inom program.

Det må provocera Svenskt Näringsliv att så många fortfarande väljer studier inom konst och humaniora. Men studierna sker inte sällan med gott resultat. Den 6 november kunde GP visa att merparten av avgångseleverna på Göteborgs universitets konstnärliga utbildningar arbetar inom sitt område efter avslutade studier. SCB:s siffror pekar dessutom på att 85 procent av högskoleutbildade yrkesverksamma arbetar inom något kopplat till deras utbildning.

Det finns problem med dagens system. Konkurrensen mellan lärosäten, där antal studenter bestämmer utdelning av medel, gör att man gärna slänger in några lockande kurstitlar för att få studerande. Resursbrist leder samtidigt till att många utbildningar har alldeles för få lärarledda timmar och forskningen går på knäna. Studenter ses som kunder på en utbildningsmarknad, snarare än delaktiga i undervisning och utveckling.

Det är inte problem som Svenskt Näringsliv är intresserade av. De vill sätta en helt annan agenda genom att börja nosa på studieavgifter som lösning. De så kallade hobbykurserna är ett utmärkt svepskäl för att förskjuta debatten åt höger. SN borde börja i en helt annan ände i stället. Om det finns mängder av människor med bildningsmässig och kreativ kompetens bör det diskuteras hur dessa ska fångas upp. I internationellt perspektiv är hållningen till bland annat humaniora ovanlig och anti-intellektuell. Det är snarare SN än universiteten som bör ifrågasätta sitt nyttoperspektiv.