15-åriga Alma är frustrerat superkåt i omtalade norska Ligg med mig – en av flera sex-osande filmer på Stockholms filmfestival. Debuterande Jannicke Systad Jacobsen lyckas uppsluppet och lättsamt fånga Almas längtan, och förnya genren med scener vi inte sett förut.

Ett uppenbart tema på årets festival är sexualiteten – både som drivkraft och förbannelse. Din sexdrift – libido – kan vara förträngd, behärskad eller framförd i frihet. Den kan skapa psykiska spänningar, problem, men lika gärna frigöra dig. I Tanya Wexlers humoristiska kostymdrama Hysteria finner två läkare ett effektivt botemedel mot kvinnlig hysteri: att tillfredsställa patienterna först manuellt, men efter omfattande handkramp småningom mer effektivt och praktiskt: med hjälp av ett roterande elektriskt instrument – föregångaren till vibratorn. Maggie Gyllenhaal och Hugh Dancy är oupphörligt underhållande i huvudrollerna.

David Cronenbergs betydligt mörkare A dangerous method utspelar sig under samma epok och kretsar även den kring kroppen och sinnet, i ömsesidig förbindelse, beroende av varandra. Här prövar Sigmund Freud, Carl Jung och hans intelligenta patient Sabine Spielrein psykoanalytiska teorier på varandra medan intrigerna tätnar.

Skicklige Michael Fassbender gestaltar inte bara Carl Jung, sexuellt frustrerad forskare och familjefar. Han är också festivalaktuell som sexmissbrukare i Steve McQueens visuellt nyskapande Shame. Så länge Brandon kan förlora sig i sina orgasmer behöver han aldrig vända blicken inåt och möta sig själv. Shame riktar på ett djupare plan skarp kritik mot vårt konsumtionssamhälle, lika tomt och ytligt som tvångsmässigt snabb-sex.

I Sean Durkins indie-succé Martha Macy May Marlene brottas istället unga Martha med sin sexualitet, personliga känslor och uttryck hon blivit berövad under tiden hos en sekt hon tillslut lyckats rymma från.

Miranda Julys The future och Shinji Imaokas sex-musikal Underwater love är båda filmer där gränserna mellan människa och djur stundtals flyter ihop: någon blir en katt, en annan reptilvarelse.

Pedro Almodóvar frossar sin vana trogen även han i kroppslighet och sexualitet i festivalens avslutningsfilm The skin we live in.

På onsdagskvällen invigdes festivalen med Tomas Alfredsons lyhörda filmatisering av John le Carrés Mullvaden, en finstämd melankolisk thriller. Gary Oldman är superb i huvudrollen som spionen George Smiley: så behärskad, stram. Så ensam och sorgsen. Sexuellt ratad och frustrerad förkroppsligar han tålamodet, att vänta ut rätt ögonblick att krypa in under skinnet på sina närmaste.

När jag lämnar biosalongen vill jag bara lyssna på Billy Braggs vackra kärleksballad The man in the iron mask, passande nog från albumet Life is a riot, with spy vs spy…