Karin Schibbye och Kjell Persson sitter på en stenbänk utanför ett hotell i centrala Addis Abeba. De vilar i skuggan, marken under deras fötter är torr och sprucken. Det blåser, skymningen kommer snart och med den också kylan. Karin Schibbye och Kjell Persson har varit i Etiopien ett drygt dygn. Säger att det var bra att de åkte, att det är skönt att vara här. Att på plats försöka skapa sig en bild, känna dofter, höra ljud, knyta kontakter. Det blir, konstaterar de, lättare att tänka sig in i sönernas vardag om de sett fängelset med egna ögon.

– Det var väldigt känslofullt att träffas. Det betyder mycket att bara kunna krama om varandra. Jag hoppas att vi kunde ge dem energi inför rättegången. De vet att de är oskyldiga, det är det viktigaste, säger Kjell Persson.

Karin Schibbye och Kjell Persson talar lågmält, väger varje ord, vet att det som sägs kan få stor betydelse. Några timmar tidigare har de träffat Martin och Johan. Under en dryg timme fick de tillsammans försöka skapa en bild av den långa tid de varit ifrån varandra. De besökte fängelset tillsammans med Linnea, Martins fru. Det är bara drygt ett år sedan Martin och Linnea gifte sig.

De hade med sig saker som Johan och Martin saknat. En nageltång, ett liggunderlag, kläder, block och penna, skisspapper. Godis förstås. Choklad, smågodis och saltlakrits. Snus. Däremot stoppades böckerna. Inga böcker på svenska tilläts komma innanför fängelsemurarna, budskapet måste kunna kontrolleras. En enda fick passera, en fågelbok på engelska. Kanske kan den hjälpa till vid identifieringen av de rovfåglar som svävar över det stora fängelseområdet. Viktigare än så är kanske att den skingrar tankarna en stund. Kjell Persson säger att Johan och Martin ”är väldigt samlade och fokuserade. De tänker bevisning och strategier”. På rättegångsdagen ska båda vara välklädda. I packningen från Sverige fanns två kostymer, två slipsar och två skjortor.

Hur länge rättegången, som börjar vid halv nio på tisdag morgon i Lideta Federal High Court, kommer att pågå är oklart. Innan dom faller kan det ha gått alltifrån två månader till ett år. Rättegången kommer att följas på plats av internationella observatörer, flera svenska statliga representanter och åtskilliga svenska medier.

Just nu sitter Johan och Martin bakom höga murar i ett fängelse i utkanten av stan. Går det att förstå vardagen där innanför? Går det att föreställa sig ovissheten? Karin Schibbye berättar om Martins kommentar, att han som intervjuat många fängslade journalister världen över aldrig, aldrig hade kunnat sätta sig in i vad det faktiskt innebär att sitta fängslad. För att förstå måste man uppleva. Det är just därför Martin Schibbye och Johan Persson sitter fängslade.

De ville förstå, de ville se med egna ögon, de ville berätta, de ville fästa omvärldens blick på en region som plågats hårt av strider mellan den etiopiska regimen och ONLF-gerillan. Strider som är en konsekvens av den jakt på olja och naturgas som bland andra svenska Lundin Petroleum är ansvarigt för. Om detta råder inget tvivel. Oavsett vad som sägs under rättegången är Martin Schibbye och Johan Persson journalister som gripits, häktats och anklagats för terrorism under sin yrkesutövning. Så agerar stater som inte vill ha insyn, stater som inte vill bli utsatta för närgången granskning. Gripandet följer ett tydligt mönster, bara under det senaste halvåret har över 100 oppositionella politiker och journalister fängslats anklagade för terrorism, enligt färska siffror från Amnesty International.

Gripandet sätter också fingret på tillståndet för press- och yttrandefriheten i Etiopien, ett av de länder som under många år tagit emot ett stort svenskt bistånd. Det är alldeles uppenbart att den etiopiska regimen valt en ny metod för att tysta oppositionen. Gripa och fängsla och använda svepande anklagelser om terrorism. En metod som är framgångsrik så länge som omvärlden inte sätter hårt mot hårt och kräver reformer. I ljuset av detta är naturligtvis utrikesminister Carl Bildts agerande när de svenska journalisterna greps i början av juli svårt problematiskt. I stället för att värna pressfriheten tittade utrikesministern bort och mumlade om att de gripna nog befunnit sig på fel plats. En slutsats som är möjlig att dra enbart om man inte tycker att granskande journalister ska undersöka vad som händer när multinationella företag och dunkla regimer gör gemensam sak.

Ångrar de sig? Karin Schibbye och Kjell Persson säger att de diskuterat frågan med Johan och Martin. Hade de kunnat föreställa sig det nuvarande scenariot ”hade de inte gett sig av”. Samtidigt fanns det en given förhoppning hos båda att kunna ändra på den medietystnad som råder i Ogadenprovinsen.

Karin Schibbye och Kjell Persson vill varken diskutera den svenska regeringens agerande eller sina tankar om rättegången. Där­emot citerar Karin Schibbye sin son.

– Han brukar säga: att fängsla journalister är som att grilla en panda. Det är så förbjudet, man borde inte komma undan med det.