Emma Engström: Skräcktext som bekräftar fördomar
Relaterat
Artikelserie
- Veckans film 30/9
- Savannens hjältar 2011-09-30
- What's your number? 2011-09-30
- Pangpangbröder 2011-09-30
- En enkel till Antibes 2011-09-30
I boken Äkta skräck, utgiven av Vertigo förlag och skriven av Magnus Blomdahl, intervjuas representanter för skräckfilmsgenrens sumpigaste och mest illaluktande undervegetation, där inget är heligt. Det är underhållningsfilmer som kommer direkt ur Josef Fritzls källare, från Mengeles kontor i Auschwitz, från Kapten Klännings kvinnosyn, från slagfältet i Rwanda. Blomdahl kallar sitt undersökningsmaterial för "den nya vågen av extrem film".
Ämnet öppnar för en ordentlig analys av hur filmerna förhåller sig till verkligheten – är de uttolkare av den, rena speglingar eller kyliga medskapare? Men Blomdahl förhåller sig mer som ett fan till sina idoler än som en granskare. Han lyckas varken definiera vågen, placera in den i filmhistorien, analysera innehållet eller de krafter som driver den framåt.
Istället bekräftas de eventuella fördomar man kan ha om skaparna och konsumenterna av dessa filmer, som företrädelsevis män som behöver rå mänsklig förnedring för att känna att de lever. Blomdahl skriver att han genom att titta på filmer som våldtäkts- och pedofiliorgien A Serbian film får "en påminnelse om att du lever just nu, men inte så länge till, så se till att uppskatta livet". Men han frågar sig inte varför volymen måste dras upp till max för att framkalla den känslan.
I boken intervjuas bland annat den holländska regissören Tom Six, som 2009 besökte Stockholms filmfestival med sin film The Human centipede, som handlar om en man som skapar en mänsklig tusenfoting genom att sy ihop människor till en kedja. Regissören berättar att skådespelarna kände sig "sårbara och grät till och med ibland av smärta. Värst var det för flickan i mitten av kedjan".
Men, lägger han till: "det är bra att den väcker tankar" (Här tror man att det ska komma en djupsinnighet) "många spekulerar i vilken del de skulle vilja vara i tusenfotingen och det är bara kul".
Det är ingen slump att det är kvinnor som är tvåa och trea i kedjan som leds av en man, precis som det inte är en slump att nästan alla färgbilderna i boken skildrar nakna kvinnor i sexuellt förnedrande situationer. Enligt författaren vill regissörerna "förnya en skräckgenre de ser som stagnerad". Men han glömmer att fråga sig vari förnyelsen består och på bekostnad av vad.
Tom Six har gjort en uppföljare som nyligen totalförbjöds i England. Den får inte ens säljas på dvd på grund av dess potentiella skadeverkningar. Stockholms filmfestival vill inte berätta om filmen kommer att visas på festivalen i november eller om de också har nått en gräns för vad de vill utsätta sin publik för.
Det är lätt att hamna i samma dike som videovåldsdebatten när man vill diskutera underhållningsvåld. Censuren av vuxenfilm är äntligen borta. Men det får inte betyda att vi inte längre ska ifrågasätta filmskapare och deras uppsåt.
GILLAR
Gatukonstnären JR:s – som gjorde dokumentären Women are heroes (SVT i mars) – konstprojekt insideoutproject.net.
GILLAR INTE
Att biografägarna slåss för att ny film inte får visas i andra fönster, men inte för att visa ny film när den är aktuell.




































