Den omfattande mängd information som förvaltas av landets arkiv, bibliotek och museer är en nästintill outsinlig källa för att bygga kunskap och ge upplevelser om människors liv och verksamhet. När informationen digitaliseras ökar tillgängligheten och användbarheten dramatiskt.

För att arbetet med att digitalisera kulturarvet ska drivas samordnat och efter tydliga riktlinjer har regeringen givit Riksarkivet i uppdrag att inrätta ett samordningssekretariat. Sekretariatet börjar sin verksamhet den 1 september i år. Jag har fått förtroendet att leda det.

På det seminarium på .SE, som Håkan Lindgren refererar till i sin debattartikel i GP den 10 augusti, framhöll jag vikten av att skilja på information och kunskap. Information är byggstenar i kunskapsprocesser men kunskap är alltid resultatet av en enskild individs lärprocess.

Att den information som förvaltas av minnesinstitutionerna används för att skapa positiva effekter i samhället är för mig en självklarhet, men att säga att kunskap som inte leder till tillväxt inte är viktig är mig helt främmande.

För att informationen ska komma till bred användning i samhället måste vi bjuda in fler att delta i arbetet. Därför visade jag den nyutvecklade appen för nu-och-då-bilder, som ett exempel från en tävling där inbjudna IT-utvecklare under ett dygn byggde koncept till appar på data i den europeiska kulturarvsportalen Europeana. Tävlingen visade på potentialen som finns i att arbeta tillsammans med kreativa personer som till vardags inte jobbar med kulturarvsfrågor.

Att använda kommersiella gratistjänster för att lagra vårt kollektiva minne finns det inga planer på inom kulturarvsområdet. Men att kommunicera informationen på flitigt besökta webbplatser är en alldeles utmärkt idé som praktiseras av många.

På Riksantikvarieämbetet har ingen annan av de satsningar vi gjort för att nå ut med vår information gett så goda resultat – i förhållande till de blygsamma resurser vi avsatt – som samarbetet med Flickr Commons.

Entusiastiska användare från hela världen hjälper oss dagligen med att identifiera för oss okända motiv och höja kvaliteten i information. Bidragen fångar vi upp och lagrar på myndigheten. Skulle Yahoo lägga ner tjänsten är det tråkigt, men det skulle inte leda till att vi förlorar information eller att stora nedlagda resurser går till spillo eftersom vi inte behövt satsa några sådana och de hittills skördade effekterna finns kvar.

En hållbar långsiktig lagring av digital information är en central fråga i det fortsatta arbetet. Riksarkivet och Kungliga biblioteket tar sedan länge emot och bevarar handlingar i digital form och svenska minnesinstitutioner är aktiva inom olika forsknings- och utvecklingsprojekt, såväl nationellt som internationellt. Men många frågor återstår att lösa. Därför är det långsiktiga bevarandet tydligt utpekat i regeringens uppdrag till Riksarkivet att inrätta ett samordningssekretariat för digitaliseringsfrågorna.

För att sekretariatet ska lyckas nå målen krävs en väl förankrad och samordnad verksamhet inom kulturarvsområdet. Men det räcker inte med det. Ett framgångsrikt kulturarvsarbete måste integreras i andra breda samhällsfrågor. Därför kommer samordningssekretariatet att söka ett gränsöverskridande samarbete med övriga samhällssektorer, offentliga såväl som privata. Arbetet kommer att präglas av öppenhet och genomsiktlighet. Jag ser fram mot fortsatta samtal och debatter med många infallsvinklar och deltagare.