Exakt varför kravaller bröt ut just nu i England vet ingen, men att det skedde bör inte förvåna någon. Ett samhälle har för det mesta jobbat ihop till sina uppror och det brittiska är inget undantag.

Nästa nummer av londonbaserade Architect’s Journal kommer att ha två olika omslag: dels det planerade med en bild av den nya olympiska simhallen – sval, perfekt, futuristisk – med rubriken ”London 2012”. Dels ett med texten ”London 2011” och ett foto av ett nyss utbränt kvarter. En modern miniatyr av Dickens Två städer som talar om en stad med avgrundsdjupa och i decennier medvetet vidgade klyftor.

Klyftorna är av många slag. Även om de som krossar rutor inte formulerar sig politiskt vet alla att det parlament där man nu med darr på rösten talar om lag och moral ännu solkas av utgiftsskandalens bedrägerikultur som avslöjades 2009. Liksom att de nedskärningar som hotar bibliotek, simhallar och utbildningsmöjligheter har rötter i det svarta bankhål som året innan slukade ofattbara summor.

Ovanpå detta: medieskandaler med mutade poliser och trådar in i maktens innersta kretsar. Och så de dagliga trakasserierna: det är 26 gånger så stor risk att bli stoppad av polisen om man är svart och de senaste 20 åren har 1 000 människor dött i polisförvar utan en enda fällande dom.

De flesta som gripits under kravallerna är mycket unga. I en undersökning av dem som börjat söka jobb sedan krisen trodde bara hälften att de skulle kunna få ett fast arbete inom fem år och 57 procent sa att de diskriminerades på grund av ålder. Ett eko från The Who 1965 när en ilsken Roger Daltrey stammade :­”People try to put us d-down. Talkin’ ’bout my generation” medan Pete Townshend slog sönder gitarren mot scengolvet.

Londons position som metropol har länge vilat på en skenande finanssektor och dess behov har format staden. I vår stad, vars bilbränningar i jämförelse ännu ter sig idylliska, annonseras det efter en stadsarkitekt som ska göra Göteborg till en ”världsstad”. För mitt inre ser jag kommunala visioner av storhotell, pariserhjul och exklusiva lägenheter dit förorternas folk möjligen har tillträde som tillhandahållare av hushållsnära tjänster. Om de inte bryter sig in …

Gärna en stad som andas skönhet och funktion, men framför allt ett samhälle som inte slits isär. Det är ännu långt mellan Tottenham och Tynnered, men i radio hör jag en klok förortspolis bekymrat tala om vad som väntar om inte våra ungdomar får hopp om framtiden. Om de två städer som redan nu finns även inom Göteborgs gränser tillåts glida isär tillräckligt mycket ska ingen låtsas bli förvånad när det utbryter oroligheter också här.