En kvinna som blivit biten på filminspelning, fraktat pytonorm i säck och snäst av kulspruteförsedda soldater. Kanske spännande på pappret, men efter genomlyssning av Ann Olivecronas Sommar är det tyvärr svårt att inte sammanfatta hela programmet med en kvävd liten gäspning. Trist med tanke på att denna pratare tycks som hämtad direkt ur ett rafflande äventyr. Fast kanske är det däri problemet ligger. För zoologen Olivecrona lyckas liksom aldrig förvandla det som för henne förefaller bekant, intressant och relevant till ett engagerande radiomanus. Av erfarenheterna som filmkoordinator och vårdare av hotade djur i Kenya, Sudan och Uganda, blir mest småmonotont referat och uppenbar avsaknad av logiska övergångar mellan ämnen. I slutet tackar Ann Olivecrona sin mor för trygghet, stöd och uppmuntran. Och ändå är det de där frågorna om motiv och drivkrafter som förblir obesvarade. Vad som verkligen ligger bakom kallet att ta sig an misshandlade apor i östra Afrika begriper man ju aldrig riktigt. Sammantaget präglas alltså Olivecronas program av den kontrastverkan mellan omskakande upplevelser och knackig framställan, som inte ens ett brinnande försvar för den svenska vargen förmår jämna ut.