I programtrailern presenterar sig Bengt Palmers som en mångsysslare i underhållningsbranschen. Och det är väl det minsta man kan säga: producent, låtskrivare, studioräv, filmmusikskapare, författare och Björn Skifs ­sidekick sedan tidigt 1970-tal. Dessutom har Bengt Palmers skrivit manus till Göta Kanal 2 – Kanalkampen, något han fullt förståeligt inte går in alltför mycket på.

När Bengt Palmers fyllde elva år 1959 fick han en gitarr och har i dag fler är 400 låtar registrerade hos Stim. Imponerande, så klart, och med så mycket erfarenhet kände han det som närmast en skyldighet att skriva sina memoarer, inte minst för att sprida sin livsvisdom till dagens tonåringar.

Konstigt då att Palmers ägnar en betydande del av sitt Sommarprogram åt att håna och förlöjliga den prog­ressiva musikrörelsen. Visst finns det anledning att kritisera delar av 70-talets naiva kommunistkramare, men det håller inte att avfärda hela proggrörelsen som musikaliska klåpare samtidigt som man hyllar Svensktoppen för att vara ”mycket stimulerande underhållning”. Och att fortfarande vara bitter för att de svenska musikjournalisterna "i sina Che Guevaratröjor" struntade i att Björn Skifs 1974 nådde Billboardlistans sjundeplats med låten Never my love ... tja, det känns väl sådär.