Barbro Osher, honorär generalkonsul i San Francisco, har ett liv av resande bakom sig. Sedan början av 1980-talet är hon bosatt i USA, men redan innan bodde hon periodvis i landet och hade en familj som flyttade runt mellan svenska städer. Resor blir också det första temat i hennes sommarprat, då hon talar om sin flygrädsla i kombination med längtan till något av de två hemländerna. Uppriktigt talar hon sedan om skuldkänslor och komplex, samtidigt som en rad berättelser ur det rika livet radas upp. Osher nämner judiska traditioner, systerskap, sex och synd på 60-talet och rädslan för att den svenska modellen ska bli som den amerikanska. Det är ofta befriande rättframt, men går också stundtals på tomgång. Det blir för spretigt och stannar aldrig upp i det som är riktigt spännande. Rösten blir alltför innantilläsande monoton och fokuset tappas bort.

Jag hade önskat att Osher rensat lite mer bland sina minnen och tankar och valt ut några, brännande teman. Ett sommarprat som försöker täcka in så mycket slutar dessvärre i att lyssnaren har svårt att fastna i någonting av det.