Hon är storögda Cindy i Ica-reklamen och har visat prov på komiskt tajming i tv-serier som I Anneli. Men i skådespelaren Cecilia Forss första sommarprogram får inte humortalangen blomma ut. Det blir ett spretigt program som lämnar mig oberörd.

Delvis beror det på att hon bränner allt krut i början. Hon går hårt ut med en stark scen från en sommar på nittiotalet, när hon som teaterintresserad trettonåring blev antastad av en känd skådespelare medan hon låg och sov. Den store skådespelaren, som hon skulle spela bygdespel med, tyckte att hon var så vacker i sin folkdräkt att han lade sig på henne.

Förutom att man börjar rabbla namn i huvudet, ger den spännande inledningen förhoppningar om fler ärliga spaningar kring hierarkierna inom teater- och filmvärlden. Men Cecilia Forss sommarprogram tappar successivt fart och rikting. Så här långt in i säsongen av Sommar i P1 är jag mätt på berättelser om sjuka och döda familjemedlemmar som ett sätt att spela på känslosträngarna. Efter Olof Wretlings rörande berättelse om sorgen efter sin pappa och Vicky von der Lanckens inlevelsefulla beskrivning av sin far, framstår tyvärr Cecilia Forss pappaberättelse som en anekdot vilken som helst. Djupt känd men inte tillräckligt starkt förmedlad.