Sångaren, låtskrivaren och artisten rör sig fritt i både tid och rum under hela sitt program. Det handlar om uppväxten i Nairobi i Kenya, via en våldsam kväll vid Östermalmstorg i Stockholm till en cykeltur i New York med hjälten Jay Z:s barndomskvarter i Marcy Projects i Brooklyn som mål. Hela tiden med en skarp blick för detaljer. Redan i början av jämför sig Daniel Adams-Ray med kameleonten, ödlan som ändrar färg efter sinnesstämning, och säger att han också är ständigt på gränsen till ångestladdat medveten om omgivningen och alla dess signaler.

Adams-Ray konstaterar han hela tiden lever med en inneboende konflikt mellan det extroverta och introverta behov och att det var först när han fångades av graffitins uttrycksmöjligheter som han började hitta vägen mot självkännedom och acceptans. Det var graffitin som gav en första kanal för kreativiteten, det var graffitin som fick Adams-Ray att inse att för att lyckas skulle han tvingas inte bara vara kreatör utan även entreprenör.

Det blir ett puttrigt program, lite onödigt självsmekande någon gång, men annars personligt, ibland privat och pretentiöst men aldrig patetiskt.