Socialdemokraternas Håkan Juholt börjar med dagen då Anders (vad hände med efternamnet?) dödade unga socialdemokrater, och frågar sig vilka de fria val är som leder fram till att någon dödar med glädje. Alla måste hjälpas åt; toleransen får inte brytas ner av intolerans, säger partiledaren i en blandning av insikt och floskler – som genomsyrar hela programmet – och kommenterar samma helgs artistdöd genom att spela Amy Winehouse.

Juholt slappnar av och låter naturligare när han lämnar politiken och kommer in på morfadern Arvid Källström som på 50-talet skulpterade en sex meter lång naken kvinna i sin trädgård i Påskallavik – stor skandal. Han beskriver sig som lättrörd och lättroad, men släpper inte lyssnaren inpå livet. Han pratar om sina vänner i Vitryssland, om tilliten över partigränser i försvarsberedningen, men lämnar alltför ofta de personliga iakttagelserna och ”håller tal” där han går in på hur världen är och bör vara. Juholt försöker inspirera, men gränsar i stället till tråkig. Roligast blir det när han pratar om favoritartisten Elvis Presley, hans sorgsna ögon och friheten han skänkte, och sitt besök i Las Vegas då Juholt, som ville se en konsert på Elvis hemmascen, blev utpekad och uppkallad på scen av Kenny Rogers.