Trollar fram det ljuva livet
Relaterat
Artikelbilder
Fyra fyrar för det ljuva livet med After Dark. Roger Lundsten
Trollar fram det ljuva livet
Medelålders män som klätt ut sig till kvinnor och mimat i 30 år, hur kul är det? Ibland faktiskt hur roligt som helst, tycker GP:s recensent som faktiskt var lite skeptisk.
AFTER DARKLa dolce vita
Rondo, torsdag
Allvarligt. Ett par - minus en - nu medelålders män som klätt ut sig till kvinnor i 30 år och mimat till musik Hur roligt är det egentligen? Ni får ursäkta mig om jag som utskickad på krogshowpremiär initialt umgicks med sådana tankar. Man ska ju vara som ett oskrivet blad eller helst vara superfan och samtidigt helt objektiv.
Nu är det inte alltid så, men med rätt öppet sinne är det mesta överlevbart, tänker man när man sätter sig på ett förväntansfullt Rondo, fullsmockat med glada premiärlejon av olika dignitet.
Och det tar inte lång stund innan den mest skeptiske - gissa vem - glömmer att det gör lite ont i nacken eftersom man får sitta med lätt vridning på huvudet. Jag förstår absolut varför La dolce vita är utsåld med extraföreställningar, varför den var årets show på Gaygalan 2005 och varför Christer Lindarw och sjukfrånvarande Lasse Flinckman hållt på sedan -76. De verkar ju ha så roligt på scen - och de lyckas förmedla det till publiken. Att showen är proffsig känns lite löjligt att påpeka, men ljudet är maffigt, de flyttbara bildskärmarna läckra och koreografin snygg. Sång och dansnumren är som minst uthärdliga och satiren i de mer bitande numren - Alcazar och Per Gessle får sig en ordentlig känga - är stundtals hysteriskt rolig.
Nu kanske man inte skriver under på allt - jag tror till exempel inte att förtryckta kvinnor bör mörda sina män och bli prostituerade i After Darks Moulin Rouge - men det allra mesta är klockrent. Inte minst det långa numret om modern manlighet, som har klassikervibbar.
Det är också gulligt och hjärtevärmande med kavalkaden från den långa karriären och en bra motvikt till den bitande humorn och glidningen mellan manlig stridslystnad och homoerotik. Och även om Leo Berglund gör ett solitt jobb som ersättare för Flinckman inser man då också två saker - att man saknar den store Lasse och att Christer Lindarw antagligen är den bästa krogshowartist Sverige någonsin haft. Lindarw och Kent, bäst på varsin sak i Musiksverige. Man undrar vad de lägger i vattnet i Eskilstuna.
Så: Medelålders män som klätt ut sig till kvinnor och mimat i 30 år, hur kul är det? Ibland faktiskt hur roligt som helst. Och glittrigt. Alla behöver nog lite glamour och ljuvt liv i vardagen ibland. Tur att After Dark finns för att trolla fram det.
Kalle Malmstedt
