Kjerstin Dellert inleder sitt sommarprat med att tala om döden. Ett tabubelagt ämne kallar hon det, men frågan är hur tabu det är i Sommar-sammanhang. Var och varannan värd har döden som ett inslag eller tema. I Dellerts fall är dock förhållningssättet ett annat. Det handlar om att hon, som 85-åring "gör många saker för sista gången". Det är gripande och starkt livsbejakande, mitt i det tunga konstaterandet. Döden återfinns också när hon talar om hennes tidigare självmordsförsök. Även detta uttrycks snarare med livsglädje, än mörker.

Kjerstin Dellert har mycket att berätta. Hennes långa erfarenhet och funderingar kring döden och livet griper stundtals tag. Hon talar om livet på teatern, den stroke hon drabbades av, kriser och regissörer som hon arbetat med. Hon talar om Ulriksdals Slottsteater Confidencen, som hon rustade upp och är teaterchef för, och sommarens roll i Fröken Julie mot Börje Ahlstedt. Ofta blir det dessvärre ostrukturerat och onödigt långrandigt. Samtidigt är sommarpratet en imponerande prestation av en 85-åring, som klarat sig igenom en stroke. Den gärningen överskuggar skavankerna.