Han kallar sig hellre för jägmästare än för greve: Carl-Gustaf Wachtmeister, sjunde generationen godsägare på Wanås slott i Skåne. Greve har han rätt att kalla sig men gör det sällan och förvånas över att titeln fortfarande är så värdeladdad. "Grevajävel" ropade barnen efter honom när han var liten och i lumpen blev han trakasserad.

Även överklassen har sina bördor att bära. Man väntas ta ansvar för en historietyngd miljö fast man redan hunnit rota sig någon annanstans. Värst är nog internatskolan – att separeras från sina föräldrar så tidigt i livet måste vara det tyngsta. För Wachtmeister blev överlevnadsstrategin att skaffa sig en surrogatmamma och – att inget berätta hemma. Berättade gjorde han långt senare då han gick i terapi. Och så nu i radion, men vi får egentligen inte veta så mycket för det är så många andra ämnen som ska avhandlas, och just som det börjar bli intressant så byter han ämne.

Carl-Gustaf Wachtmeister inledde sitt program med sin mors död och avslutade med sin fars begravning, och där fanns de starkaste bilderna. Däremellan handlade det om kusinen Titti Wachtmeister som gick vilse i jet set-livet, kokerskan Svea, kor och ekologiskt jordbruk, mäns våld mot kvinnor, konstnärerna på Wanås med mera. Väl berättat men lite för många spår.