Sommardebuterande Maria Wetterstrand hade lovat avslöja sanningen om vad hon egentligen tycker om Mona Sahlin inför sitt program. Den sanningen visade sig vara ungefär lika spännande som resten av miljöpartistens nittio minuter i etern.

Maria Wetterstrand tycker väldigt bra om Mona Sahlin. Hon beundrar hennes engagemang, oräddhet och öppenhet. Så mycket för det avslöjandet.

Vidare avhandlades teman som barnuppfostran, sega sossegubbar och förekomsten av kamomillte i miljöpartistiska kretsar. Dessutom delades det ut en känga till den svenska presskåren i allmänhet och Expressen i synnerhet. Tidningen stod tydligen utanför hennes fönster under Earth hour för att kontrollera att alla lampor var släckta.

Maria Wetterstrand är välformulerad, rättfram och ärlig, precis som i sin politikerroll. Men särskilt underhållande blir det sällan. Allra bäst blir det när hon släpper in oss bakom de politiska kulisserna. Avsnittet om hur hon sjöng de första raderna i Leonard Cohens First we take Manhattan, then we take Berlin för Mona Sahlin på dennas avtackning är mycket roande och blir inte sämre av att vi bjuds på ett smakprov i direktsändning.

Mer sådant hade lyft ett i övrigt ganska beigt program.