Vad har William Faulkner, John Updike, Don DeLillo, Dennis Lehane och Paul Auster gemensamt? De är alla nordamerikanska män. De är författare. Och de skriver om baseboll.

Tillbringar man en viss tid i USA – fysiskt eller litterärt – märker man snart att baseboll har en speciell plats i den amerikanska kulturen.

Ta till exempel Don DeLillos Underworld från 1997 som börjar den 3 oktober 1951 med en match mellan New York Giants och Brooklyn Dodgers. I den nionde och sista inningen slog Giants Bobby Thomson ett slag som blivit känt som the ”Shot heard ’round the world” och som resulterade i en homerun och Giants seger. Själva bollen har aldrig återfunnits, men i DeLillos roman snor en pojke åt sig den och en lång händelsekedja tar sin början.

Det var alltså med en viss litterär förväntan som jag besökte Yankee Stadium en söndag i början av juni för att se New York Yankees möta Cleveland Indians.

Yankee Stadium är en 50 000-personersarena i Bronx som för bara två år sedan ersatte ”The house that Ruth built” – alltså legendaren Babe Ruth och gamla Yankee Stadium i Bronx från 1923. Den nya arenan är en supermodern konstruktion där det första jag lägger märke till är hur man i arenan kan äta nästan vilket slags snabbmat som helst.

En kollega hemifrån har påpekat att sport i USA är en del av underhållningsindustrin och det stämmer väl. Vid varje avbrott – och baseboll är på sätt och vis en långsam sport – händer det något. I den litet längre pausen mellan de två delarna av sjunde inningen ställer sig alla upp för att sjunga Irving Berlins slagdänga God bless America; omedelbart efter detta uttryck för amerikansk patriotism, innan vi hunnit sätta oss igen, dundrar reklamen för Budweiser ut på stora tv-skärmar. Och det är fullsatt trots att man spelar nästan varje dag. Vi har tur som fått biljetter.

Själva sporten då? Utan en guide hade jag inte förstått mycket (i form av min äldste son, som verkar ha sugit upp sin kunskap om baseboll genom osmos). Mycket hänger på hur kastaren väljer att kasta bollen, något som i princip är osynligt för det otränade ögat.

Till skillnad från en lagsport som fotboll är de personliga prestationerna mer i fokus: baseboll håller sig därför med en hel del hjältar, som Derek Jeter med sju slag kvar till otroliga 3 000 träffar. Med andra ord är det individen, ensam mot världen, som gör sig beredd att kasta, slå, fånga eller springa. Publiken är åskådare och kommentator, likt det grekiska dramats kör.

Ingen överraskning alltså att baseboll är nationalsport i USA, som en förening av underhållning och individuellt drama. Och Yankees vann, 9–1.