Mark Isitt har gjort ett arkitekturreportage och målar allt i svart. För honom betyder arkitekturen allt, för hans kritiker betyder arkitekturen ingenting. Många av dem – kulturjournalister, sociologer och andra urbanforskare – verkar tycka att förorten (på något slags obestämd plats i Storgöteborg) som livsmiljö, är helt okej som den är.

Med den inställningen påverkar man inte politiken att satsa resurser på samhällelig utveckling och fysisk upprustning av drygt 40 år gammal, sliten bebyggelse. Inte heller är man intresserad av att utveckla visionen av vad stadsliv skulle kunna vara, bortom, ett med rätta kritiserat, ideal av storstadens caféliv och kommersialiserade fritid.

De som formar den fysiska miljön där det sociala livet tar plats – arkitekter och planerare – är tysta i den offentliga debatten om staden. Kanske för att inte stöta sig med kollegor och intressenter, eller om det är av ren tradition ...

Dagens – nåja sedan tidigt 80-tal – svårnådda ideal är riktig stad. När det kommer till nybyggnation har 40 års kritik mot modernismens funktionsseparering ibland gått obemärkt förbi.

Besöker man Älvrummet och den stora Göteborgsmodellen kan man titta på planerna för Västra Eriksbergs hamnplan, väster om skeppsdockan. Paralleller kan dras med Hammarkullen: storskalighet, repetitiv bebyggelse, offentliga rum kring byggnaderna utan tydliga gränser mot halvprivata. Samma anonyma lådarkitektur som då, kallas i dag nymodernism.

Lokaler i bottenvåningarna är förmodligen sällsynta då ingen har råd att hyra dem och därmed vill inte byggbolagen bygga dem. Trafiksepareringen är inte lika hård, den har ofta ersatts av återvändsgator. I annonser för nybyggda bostadsrätter, ser vi samma bostadsmiljöer i punkthus, utströdda lite här och där utanför Göteborg; fenomenet går under namnet frimärksplanering.

I Göteborg finns det lovvärda visionsarbetet Projekt Centrala Älvstaden. Antagligen skulle ett Projekt Nordöstra Älvstaden vara lika angeläget. Miljonprogrammet behöver stora investeringar i en nära framtid. Mycket bra har gjorts exempelvis i Gårdsten och Angered men det är kunskap och erfarenhet som inte har tagits tillvara av staden. Vi tror att det behövs ett större visionsarbete om stadsliv som bottnar i boendes idéer om åtgärder för livsmiljön och som tolkas och gestaltas av arkitekter.

Det är med stigande intresse som vi har läst debatten och arbetena med ekonomiska frizoner i Sverige. Gnosjö är förebilden med sin integration, arbetsmarknad och civilsamhälle. Tre områden i Sverige, varav Bergsjön i Göteborg, väljs ut. Befolkningsmängd, sysselsättning och arbetstillfällen, och områdets avskildhet, är faktorer bakom urvalet.

Man har pekat på att för framgång måste kriminalitet och bidragsberoende bekämpas och det segregerade föreningslivet utvecklas till ett fungerande civilsamhälle. Det räcker inte med enklare regelverk och lägre skatter. Blir frizonerna riktigt framgångsrika ökar sysselsättningen lokalt och hela stadens tillväxt. Det blir dessutom en plantskola för idéer och utveckling i resten av staden eller landet.

Vi tror att det kan bli en plantskola även för en helt ny urbanitet. Till storlek, alltså invånarantal, och läge är det mer adekvat att jämföra Bergsjön eller en ännu mer utpräglad enklav som Hammarkullen med en mindre landsort. Kanske uppstår ett slags urban småföretagarbygd.

I planerna för en ekonomisk frizon föreslås en ombildning av bostäder successivt de blir lediga. Vidare ska kommersiella lokaler användas till sitt syfte och inte till föreningsverksamhet. Men om frizonerna ska bli mer än ”kontorisering av förorten”, behöver vi ett skickligt gestaltande visionsarbete. Bostadsomvandlingen kan rumsligt styras med planering och sport, fritid och kultur manifesteras i det offentliga rummet etc. Ett nytt slags stadslandskap och stadsliv kan uppkomma.

För tusan: halva Komettorget i Bergsjön är redan odlingslotter! Var går vi inte från det?

Många utlandsfödda och deras barn är egenföretagare och drivna entreprenörer. De är dock en outnyttjad stor resurs, som skulle kunna utveckla Göteborg under bättre förutsättningar. De kan komma att påverka Göteborgs utveckling precis som holländare och skottar gjorde på sin tid.