Under de senaste veckorna har det i GP förts en stundtals hätsk debatt om sambanden mellan bebyggelse, områdesutformning, stadsplanering etc och kriminalitet. Några områden – Hammarkullen och Länsmansgården – har särskilt utpekats, liksom vissa hustyper och områdesvillkor. Kunskapsunderlaget har mest utgjorts av flanörsiakttagelser, spekulationer och referenser till enstaka internationella studier. Tillvitelser och ifrågasättanden av motiv har det å andra sidan varit gott om.

Lägligt har Brå (Brottsförebyggande rådet) i dagarna publicerat resultaten av en analys av brottsstatistiken 2008–2010 för 38 så kallade LUA-områden. Det är utsatta stadsdelar för vilka staten och kommuner tecknat lokala utvecklingsavtal, som bland annat ska underlätta lokala partnerskap mellan kommunala enheter och statliga myndigheter som polisen, arbetsförmedlingen med flera.

Kännetecknande för de här stadsdelarna är låg andel förvärvsarbetande, hög andel bidragsberoende, låg genomsnittlig disponibel inkomst, höga ohälsotal med mera, kort sagt sådana faktorer som enligt den kriminologiska forskningen utgör strukturella riskfaktorer för kriminalitet.

Mycket riktigt har LUA-områdena sammantaget mer anmäld brottslighet än and­ra områden, vilket också ligger i linje med resultaten från Brås nationella trygghets­undersökningar. Men om man bryter ned resultaten på olika brottskategorier och jämför olika LUA-områden framträder intressanta förhållanden och variationer.

För Göteborgs vidkommande ingår fyra områden i studien: Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården. Vad visar då Brås sammanställning?

1. Att centrala områden i storstäderna har högst antal anmälda brott per invånare. Cent­rum i Göteborg hade år 2010 45 500 brott per 100 000 invånare, jämfört med till exempel Bergsjön som hade 16 269 (högst av de fyra LUA-områdena).

2. Att de LUA-områden i landet som har mest anmälda brott per invånare är områden som påminner om centrumområdena när det gäller tillgång på butiker, trafikpunkter, krogar, parkeringsplatser etc – ställen som alstrar hög social täthet och stor genomströmning.

3. Att de fyra stadsdelarna i Göteborg inte ligger i topp. Rangordnat ser placeringen ut så här år 2010 (38 LUA-områden):

Samtliga brott: Bergsjön (11), Norra Bis­kopsgården (25), Hjällbo (26), Gårdsten (34).

Misshandelsbrott: Norra Biskopsgården (16), Hjällbo (18), Bergsjön (20), Gårdsten (29).

Stöld- och rånbrott: Hjällbo (15), Bergsjön (16), Norra Biskopsgården (34), Gårdsten (35).

Inbrottsstöld: Hjällbo (13), Bergsjön (29), Norra Biskopsgården (35), Gårdsten (37).

Skadegörelse: Bergsjön (9), Norra Biskopsgården (11), Hjällbo (34), Gårdsten (38).

Noterbart är att Gårdsten med undantag för misshandelsbrott ligger under genomsnittet för hela landet (inte bara LUA-områden utan alla områden). När det gäller anmälda stöld- och rånbrott ligger alla fyra områdena under riksgenomsnittet och för inbrottsstöld ligger tre av fyra under riksgenomsnittet. Bättre än väntat med andra ord.

4. Att utvecklingen över tid (samtliga brott) för Bergsjön, Hjällbo och Norra Gårdsten visar en ökning från 2008 till 2009, men en minskning från 2009 till 2010. Gårdsten avviker med en minskning från 2008 till 2009, följt av en ökning från 2009 till 2010.

BRÅs studie tydliggör att om vi är intresserade av att förstå och förklara sambanden mellan platser (områdesfaktorer) och brottslighet behöver vi primärt titta på and­ra saker än byggnadsestetik och de boendes bakgrundsförhållanden. Studien ger i stället stöd åt teoribildningar som pekar på brottstillfällenas betydelse. Eller överfört till resonemang om stadsplanering och områdesutformning: platser som genererar brottstillfällen. Det är en insikt som talar för två saker: att det ur brottspreventiv synvinkel är meningslöst (antagligen kontraproduktivt) att riva hus/områden (åtminstone i Göteborg); att den utveckling som vi av sociala och ekonomiska skäl bejakar i ödsliga förortsområden – ökad affärskoncent­ration, fler service­inrättningar, ökat utbud av restauranger och andra nöjesställen med mera – samtidigt riskerar att öka antalet brottstillfällen. Anledningen till att boten riskerar att bli soten är att brottslighetens nivå och spridning i ett ekonomiskt välutvecklat konsumtionssamhälle i hög grad bestäms av vardagslivets organisering.