I höst startar en ny spetsutbildning i humaniora vid Göteborgs Universitet. Liberal Arts är ett treårigt kandidatprogram med utgångspunkt i den västerländska litteraturens klassiker. Programmet omfattar studier i filosofi, idéhistoria, litteraturvetenskap och klassiska språk och knyter an till ämnen som biologi och fysik. Utbildningen syftar också till att öva studenterna i kritisk analys, självständigt tänkande och vetenskaplig argumentationsteknik.

Det är ett djärvt val att inleda en sådan utbildningssatsning, den enda av sin sort i Norden. Satsningen är fullständigt otidsenlig. Generiska kompetenser, såsom kritiskt tänkande och analytisk förmåga, är mindre önskvärda i ett utbildningssystem som blivit alltmer pressat. I dag är målet att göra studenten anställningsbar på en marknad som kräver effektivitet och flexibilitet snarare än självständiga analyser. Humaniora för en alltmer tynande tillvaro, med usel ekonomi och politiska krav på samhällsnytta. Bildningen har blivit ett allt mer ­urholkat begrepp, som snarast knyts till en konservativ borgerlighet som värnar traditionella värden.

Men bildning behöver inte vara en smal ensak för en konservativ klick, som eftersträvar forna tiders ideal. Fortfarande är behovet av en grundläggande allmänbildning och förståelse stor. Likaså uppmuntrar utbildning i klassiska bildningsämnen ett källkritiskt tänkande och en argumentationsvana som behövs mer än någonsin. Den begreppsvärld som den humanistiska bildningstraditionen erbjuder skapar nya analytiska lager av vår förståelse av samhället.

En postkolonial och feministisk kritik av den västerländska kanon som tagits för given är nödvändig. Det arbetet sker redan på universitet och är fullt möjlig att skapa inom ramen för olika utbildningar. Men det är inte den kritiken som lett till bildningens degradering. Snarare handlar det om ett nyttoperspektiv, där allmänna studier inte matchar näringslivets krav. Det handlar också om en felslående folklighet, där föraktet för intellekt och kunskap breder ut sig. När partiledare tävlar om att ange vällästa deckare som favoritlitteratur och knappt har universitetsbakgrund är det inte konstigt om vi får ett klimat där bildningen ses som ett översittande elitprojekt.

Bildning kan göras både demokratisk och allmängiltig. Ett första steg är att våga satsa på humanioraämnena. Ta avstamp i program som Liberal Arts och se hur studenter växer. Kanske inte mot näringslivets krav, men i sig själva.