Filmregissören Sidney Lumet dog på lördagen i sitt hem på Manhattan efter ett långt och framgångsrikt liv i dramafabriken. Många porträtt av hemstaden New York hann det bli, han höll sig mest till The Big apple när han jobbade.

Få amerikanska filmregissörer hade ett så gediget kunnande inom teater, tv och film som Sidney Lumet, eftersom han testade det mesta själv. Under 30-talet spelade han teater på Broadway. 1939 gjorde han sin första filmroll, i I New Yorks skugga.

Under 50-talet började han regissera tv-serier, något han fortsatte med under hela decenniet. 1955 regisserade han sin första teaterföreställning och två år senare slog han igenom som filmregissör med långfilmsdebuten 12 edsvurna män, som Oscarnominerades och vann Guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin.

Under 60-talet hade Sidney Lumet ett hektiskt arbetstempo, mellan 1962 och 1970 gjorde han inte mindre än tolv filmer, varav O'Neill filmatiseringen Lång dags färd mot natt – med bland andra Katherine Hepburn – och Pantlånaren anses vara de bästa.

70-talet innebar ett konstnärligt nyvaknande för Lumet, som under några få år klämde ur sig två minessvärda filmer med Al Pacino, polisdramat Serpico och En satans eftermiddag, samt mediesatiren Network.

Hans sista film blev också uppskattad: Before the devil knows you're dead (2007), en mörk berättelse om två bröder som planerar ett rån mot föräldrarnas juvelerarbutik.