Mellan förvirring och kalkon
Vi förväntas leva med den här lördagsunderhållningen de kommande fem veckorna. Så då gäller det att se saken från den ljusa sidan.
Relaterat
Artikelbilder
”VAD HÄNDE DÄR?” Det var programledaren Marie Serneholts spontana fråga rakt ut till ett par miljoner tv-tittare. Hon trodde förstås att ljudet från micken inte var i sändning och ville veta hur det gick det till när hon och kollegan Rickard Olsson presenterade fel namn. Just när det skulle vara som mest spännande.
Man kan inte annat än att hålla med Marie. Vad hände där? Hela första deltävlingen i årets Melodifestival vinglade fram mellan förvirring och kalkon.
VARFÖR INTE leka med tanken att tävlingen i Luleå var ett program man råkade slå på en lördagskväll på ett charterhotell i Bulgarien eller Italien? Vi skulle fnissa och skadeglatt raljera kring tramsunderhållning och Berlusconi-tv. Det hade varit skrattretande med en tv-show där utrikesministern var med i en obegriplig sketch klädd i en hopplös kavaj, där en sångerska gapade sig igenom en Whitney Houston-låt bara för att bli avbruten av en uppstoppad påfågel och där en av akterna fyllde scenen med lakritsgodis och avslutade sitt nummer med att låta två gigantiska tutt-cupcakes spruta konfetti över publiken.
VI SKULLE NOG också fundera över vad en indieskådis från Hollywood gjorde i programmet, varför programledarna plötsligt började skrika på tyska och vad som egentligen skulle vara roligt med de där återkommande, obegripligt långa sketcherna med förhörstema.
Men nu är vi inte på charterresa. Vi kan inte skratta hånfullt och gå ner till baren. Vi kan inte åka hem. Vi förväntas leva med den här lördagsunderhållningen de kommande fem veckorna. Så då gäller det att se saken från den ljusa sidan. Visst, det var kul att Swingfly skrällde och gick till Globen. Hans blandning av Teddybears och Yllet var charmig. Rickard Olsson gjorde inte bort sig - proffs som han är.
I ÖVRIGT bör folket på SVT fundera på följande.
1. Hur kommer det sig att så många som är med i festivalen underpresterar? Peter Stormare är bara ett av många exempel på det.
2. Vill man göra ett humorprogram eller en musiktävling?
3. Är det inte dags att börja ta sig själva, sina tittare och - inte minst - musiken på allvar?
