Begreppet ”tonåring” var ett reklam­byråord från början, påpekar Keith Richards i sin självbiografi. Alltså en tillverkad identitet, då tiderna blev bättre efter kriget, och ungar i lämplig ålder skulle förvandlas till konsumenter, en köpstark folkgrupp med riter som sedermera antogs vara alldeles egna, en kultur. Sen dess ses tonåringarna som något väldigt speciellt – och en födkrok också för pedagoger, psykologer, sociologer, samt proffskverulanter – och konsumismen en lättkränkt religion. Allt detta vuxet ur att folk på femtiotalet fick det ekonomiskt bättre, och kunde skaffa sig saker.

Så kan det gå med ord, de som styr synsätten. Ett annat exempel. Med invandring och en effektiv social politik gällande ekonomi, bostäder, utbildning, blir resultatet ett mångkulturellt samhälle, vilket är gott och bra, rentav nödvändigt. Problem uppstår naturligtvis – problem uppstår alltid – men de kan lösas, utan att måla vare sig fan eller gud på väggen. Med välfärd, tolerans, demokrati, och undvikande av särbehandling. Men de alltför ivriga har gjort ideologi av det självklart mångkulturella, till det mer suddiga ”mångkulturalism”, vilket förskjuter begreppets innebörd, och öppnar möjligheten för eländiga rasister att antyda en etablissemangets konspiration gentemot de stackars förledda medborgarna.

När mångkulturalismen statsideologiseras ger överhet och myndighet (inte folket, invandrare och infödda svenskar i sitt vardagliga liv) genom sitt tolkningsföreträde sig rätten att bestämma det mångkulturellas innebörd. Ungefär som då reklambyråerna på femtiotalet genom begreppet ”tonåring” gjorde konsumenter av unga människor. Det självklart mångkulturella förvandlas till något speciellt, och ses inte längre som det är, ett normalt demokratiskt samhällsliv. SD anser ju också det mångkulturella vara något ohyggligt speciellt, ett hot. Det vill säga ett fungerande samhälle. Och ett sådant vill de inte ha.

Ytterligare ett exempel, kanske mer harmlöst. I DN (23/11) skrevs om ”nätverk”, om internet som nu snabbt och effektivt och gränslöst kan organisera det sociala; vänskaper, kontakter, politiskt organiserande, föreningsliv; vilket därmed ges en oerhört större frihet. Men den friheten tolkades – ideologiserades – i DN genast av professorn i socialpsykologi Lars-Erik Berg om till enbart en fråga om att stärka sin egen identitet; alltså till dagens debattkonsensus.

Mot detta bör sägas att det är folket självt som bestämmer innehållet och innebörderna i sina nätverk. Liksom sin mångkultur.