Förbjuden kärlek i "Fyra år till"
Relaterat
Fakta
Leijonborg och Nuder gav inspiration
Bakom manuset till "Fyra år till" står Wilhelm Behrman, 45, en man med viss inblick i maktens korridorer. I tio år var han politisk reporter på bland annat "Dagens eko", Svenska Dagbladet och Liberala nyhetsbyrån. Nu har han sadlat om till psykolog - och manusförfattare.
-Storyn föddes i en nattlig diskussion där jag och några kollegor delade på en flaska vin. Vi kom in på frågan "Vad skulle hända om Lars Leijonborg och Pär Nuder blev kära i varandra?" Jag hade redan börjat som manusförfattare och letade idéer, och så kände jag att fan, det där är ju en kul komeditanke.TT Spektra: Har det någonsin hänt i storpolitiken att två motståndare blivit förälskade?
-Längre ner, som i kommunfullmäktige, händer det hela tiden. Men jag känner inte till några förhållanden på hög nivå. Kompisar finns, och rykten om sexuella förbindelser, men inget officiellt förhållande. Det går inte att bekämpa varandra i talarstolen och sedan gå hem och ha en relation.TT Spektra: Har några politiker bidragit med idéer till manuset?
-Nej. Men jag har samlat på mig en hel del anekdoter genom åren.TT Spektra: Kommer du göra fler politiska produktioner?
-Jag hoppas det. Men jag kan nog inte skriva fler politiska romantiska komedier utan får välja: romkom eller politik. Och en riktigt bra dramaserie om politik vore skitrolig att göra.En folkpartistisk partiledare blir kär i en socialdemokrat på uppgående. Båda är män. Vad händer?
Det är temat i "Fyra år till", Sveriges första politiska romkom.
Filmen "Så olika", tv-serierna "Starke man" och "Kronprinsessan" - och nu filmen "Fyra år till". Det verkar som om svenskarna fått smak för blandningen underhållning och politik.
"Fyra år till", som fick premiär på Stockholms filmfestival och går upp på biograferna på fredag, har hämtat inspiration från serien "Vita huset", men de medverkande poängterar att politiken fått stå tillbaka för romantiken.
-Det var tydligt för oss från början att det här var en romkom framför allt, politiken skulle vara underordnad, säger Tova Magnusson som regisserar och spelar den kvinnliga huvudrollen. -Det politiska kommer in i dialogen. Den är intelligent och rolig och ändå så mångordig. Så som man kan fantisera om att de pratar när de inte är i det politiska skyltfönstret, bakom ridån på Rosenbad. Vi har inspirerats av "Vita huset" framför allt när det gäller att hitta farten, hur de går i korridorerna...Relationen i centrum
Men filmens centrum är varken riksdagshuset eller Rosenbad utan den gryende relationen mellan FP-ledaren David (Björn Kjellman), heterosexuellt gift sedan länge, och den socialdemokratiske påläggskalven Martin (Eric Ericson).
-Jag tycker att homotemat är väsentligt i filmen, politiken blir mest en aspekt på det. Det är otroligt intressant att David som modern man tycker att det är helt okej med homosexualitet - men sina egna känslor, sin egen homosexualitet förtränger han fullständigt, säger Kjellman.Den stora frågan är: Vad skulle hända om David och Martin var riktiga människor, riktiga politiker? Skulle Jan Björklund kunna komma ut med sin stora kärlek till en högt placerad manlig sosse?
-Jag tror att det är fullt möjligt att vara bög i politiken. Men inte att byta ansikte inför öppen ridå, säger Björn Kjellman. -Och jag är inte alls säker på att det vore okej med en homosexuell partiledare. Kanske för några av partierna, men det är långt ifrån en självklarhet.
