”Nej! I dag röstar vi för Sverige och mot främlingsfientligheten.” Bilden visade en av Sverigedemokraternas valsedlar nedtrampad i rännstenen. Jag mådde ganska illa när jag såg ­Expressens löpsedel på valdagen.

Sverigedemokraternas kampanj excellerade i den typ av kulturrasism vi lärt känna som islamofobi, eller ”Hatet mot muslimer” som Andreas Malm uttrycker saken. (Malms oumbärliga verk kommer som nedkortad pocketversion i vår). Hur kunde Sverigedemokraternas budskap gå hem hos så många väljare, frågar sig nu de svenska medierna i kör. Svaret är: Det är inte det lilla kulturrasistiska partiet utan de stora medierna själva som mest framgångsrikt spridit fördomarna. Sverigedemokraternas unga väljare har inte uppfunnit bilden av muslimen som ett hot mot det fria Europa, de har bara tagit till sig den bild av islam som präglat mediebilden under hela deras uppväxt. Expressen då – denna liberalismens stolta fyrbåk? Tidningens kultursida har gått i frontlinjen för den medierapportering som banat väg för den främlingsfientliga opinionen.

En av Expressen Kulturs mest profilerade skribenter under 00-talet har varit Ayaan Hirsi Ali, som i en intervju med tidskriften Reason förklarat behovet av att besegra all islam – inte bara radikal islam – militärt: ”Jag anser att vi ligger i krig med islam. Och det finns inga medelvägar i krig. Det kommer en tid när du krossar din fiende.” Expressen har också varit den främsta plattformen för islamofoben Lars Vilks. I religionshistorikern Mattias Gardells nya bok, som bär just titeln Islamofobi, finns en avslöjande genomgång av hur en medioker sydsvensk konstnär genom att sparka neråt, lyckades framstå som en obekväm sanningssägare och ta klivet in i den mediala värmen.

Men de här exemplen är väl bara ­extremfall? Nej, bilden av den hotfulle muslimen, och hans kvinna – offret, reproduceras varje dag på nyhetsplats och på bästa sändningstid. En systematisk genomgång av nyhetsinslag i Rapport, Aktuellt och TV4:s nyheter visar att hela 85 procent av inslagen om islam handlar om våld. Märk väl: journalistikprofessorn Håkan Hvitfelts studie gjordes före 11 september 2001. En motsvarande undersökning från Göteborgs universitet, efter attackerna, visade liknande tendenser och pekade på att muslimer (i Aftonbladet och DN) regelmässigt framställs som känslostyrda, och att starkt troende muslimer klassas som farliga. I kampen mot fördomar och för tolerans är sådan journalistik ett av huvudproblemen, inte en del av lösningen.