Håkan går hem - i alla läger
"Den bäste rocksångare det här landet någonsin har välsignats med". Håkan Hellströms nya skiva får recensenter landet över att gå i spinn.
Relaterat
Göteborgssonens poplyrik fungerar uppenbarligen på fler ställen än Västkusten. En titt på vad andra tidningar skriver visar att Hellströms nya skiva 2 steg från Paradise har potential att bli en riktig klassiker.
Svenska Dagbladets Andres Lokko ger skivan högsta betyg - en sexa - och skriver så här:
" 2 steg från paradise är ett verk av en artist, en poet, en vän, som befinner sig på sin förmågas alldeles egna Mount Everest. Den bäste rocksångare det här landet någonsin har välsignats med." Lokko ger skivan högsta betyg - en sexa.
DN:s Mattias Dahlström är inte riktigt lika tagen av skivan. Men han ger den en fyra (av fem) i betyg, och skriver bland annat:
"Huruvida Håkan Hellströms femte album saknar de riktigt stora låtarna, topparna så höga att de tar andan ur en, som fanns på ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” eller ”För sent för Edelweiss” – ja, det saknar den kanske, om ni verkligen undrar – är egentligen inte särskilt intressant. Det är ett album i ordets rätta bemärkelse, väl sammanhållet av Hellströms tilltagande tillbakablickande iakttagelseförmåga och Jocke Åhlunds 60-tal-möter-sent-80-tals-produktion.
Helsingborgs Dagblad nöjer sig med en trea. Skribenten Magnus Ransheim motiverar:
"Troligtvis beror min rännstensledsnad på att de vokala insatserna ackompanjeras av en ljudbild som ofta är lika sårig och skev som de öden och händelser som befolkar lyriken. Det blir kaka på kaka, och jag saknar den kontrastverkan och dynamik som kombinationen trasig attityd och stram produktion kan ge upphov till."
Aftonbladets Markus Larsson ger albumet en fyra av fem möjliga och skriver bland annat:
"Soundet är trasigt, skamfilat och sönderknarkat. Förvrängd stämsång kraschar in över jingle jangle-gitarrer. Pillertrillande Manchester-pop fuckar med Taube. Funkiga trummor bryter sig plötsligt in från ingenstans i det stenade ruset av trumpeter och tvärflöjter i inledande ”Det här är min tid”. "
Värmlands Folkblad tycker också att plattan är värd en fyra, och Erik Segerpalm menar att Hellströms röst är bättre än sitt rykte:
"Myten om den dåliga sångrösten är värd att slå ihjäl en gång till. I Jag vet vilken dy hon varit i låter Hellström plötsligt som en ung Billy Bragg och falsetten i andra refrängen av den Afzelius-doftande Det dom aldrig nämner smälter isberg. Bortsett från några svagare låtar i inledningen så finner jag inga tecken på att den här stjärnan ska dala."
