Maria Domellöf-Wik: Roligt val med goda chanser
Andreas Öhmans egensinniga, färgstarka debut hann knappt ha premiär förrän den nu utses till Sveriges Oscarsbidrag. Det är ett roligt val att låta komedin om Simon med Aspergers syndrom vara med och tävla med andra europeiska bidrag om en riktig Oscarsnominering.
Att Simon har en diagnos borde dessutom rent statistiskt öka filmens chanser. Särskilt med Oscarsfavoriter som Forrest Gump, Rain man eller A beautiful mind i åtanke. Tom Hanks fick en Oscar för sitt ömsinta porträtt av intellektuellt funktionsnedsatte Forrest, klok på sitt eget vis. Dustin Hoffman likaså, för sin gestaltning av autistiske Raymond. Regissören Ron Howard med flera vann statyetter för A beautiful mind där Russell Crow, som matematikern och nobelpristagaren John Nash, brottas med svår schizofreni.
Liksom sina internationella kollegor är Bill Skarsgård grymt övertygande i huvudrollen som Simon.
I rymden finns inga känslor hyllades av en enig svensk kritikerkår och regissören jämförs med såväl Wes Anderson som Ulf Malmros. Komedin var en av helgens mest sedda filmer och gick direkt in på andra plats på biotoppen – efter Toy story 3 och före actionfilmen Salt med Angelina Jolie.
Alla tycks överens om filmens originalitet: publik, kritiker och bransch – vilket är roligt för den 25-årige regissören och hela filmteamet.
För andra året i rad kommer juryns val som en positiv överraskning, även om jag höll tummarna för Babak Najafis starka, betydligt mörkare, mor-sondrama Sebbe.
Att det var nio år sedan en komedi senast valdes – Josef Fares Jalla! Jalla! – ökade förstås inte chanserna för ännu ett allvarligt drama. I fjol var det Ruben Östlunds på alla sätt personliga och originella De ofrivilliga som utsågs till svenskt Oscarsbidrag. En utnämning som när den kom mest kändes som plåster på såren för att filmen inte fått någon av de fem guldbaggar den nominerats till.
































