Yviga gester är inget att förvånas över i valkampanjstider. Utspel om disciplinära åtgärder riktade mot muslimer och stökig ungdom dyker upp och försvinner med samma förutsägbarhet som molnen av bananflugor i augusti. En form av tom retorik som är vitt accepterad är den om att politiker bör leva som de lär – basta. När Lars Ohly nyligen lade fram ett modest förslag om att utreda hur man kan förhindra att skolpengar blir vinst för riskkapitalbolag var ett centralt motargument att hans egna barn gått i friskolor. Stor skadeglädje hos ledarskribenter och bloggare. Lev som du lär, Ohly!

Mina snart-fyraåringar skulle hålla med. Men de har ännu ett rätt grumligt begrepp om moral och anser att öga för öga är en rimlig rättsprincip. I verkligheten lever vi i ett samhälle under många lagar och praktiker: en del av dessa omfamnar vi, en del av dessa är vi skarpt kritiska mot. Ibland är vi kritiska mot sådana bestämmelser och praktiker som gynnar oss personligen, av allmännyttiga eller ideologiska skäl. Bör vi då se till att inte nyttja dem? Den som är hederlig måste medge att frågan är komplicerad. Ingen skulle uppröras över de många högerpolitiker som är emot bidragssamhället men uppbär föräldrapenning och barnbidrag. Att i varje detalj leva som man lär kräver fundamentalistisk nit och samhällsisolering.

Delar av det radikalkristna USA föder barn och undervisar hemma för att undvika att nyttja frukterna av de gudlösa skatterna. Så kan man leva. Men vill vi att våra politiker skall leva i en puristisk bubbla? I Ohlys fall kräver man tydligen att han skulle förbjudit dottern att gå på Fryshusets gymnasium. Jag föredrar nog en partiledare som tar kritiken framför en som tvingar sina barn att göra val som passar partiets image. Att i en högre nyttas namn politiskt motarbeta även sådana samhällsregler som personligen gynnar dig är en aktningsvärd hållning. Huruvida du är beredd att göra det eller inte säger mer om din lämplighet som folkvald än huruvida du personligen nyttjat tjänsten eller rättigheten ifråga.

Skendebatter grumlar sikten. I frågan om friskolevinsterna diskuteras Ohlykidsens skolval mer än det faktum att Ohly faktiskt har folket med sig i fråga om friskolevinster. Enligt en stor undersökning som Lärarnas Riksförbund gjort var bara tretton procent av svenskarna för att låta ägarna fritt disponera vinsten. Tre av fyra högerväljare (!) anser att vinsten antingen bör återinvesteras i skolan eller gå tillbaka till kommunen. Här finns ett hisnande demokratiglapp mellan politiker och väljare. Med det är så lätt att glömma när vi ältar privatmoral.