I september 1995 steg en ung man från Elfenbenskusten av bussen i skånska Klippan. Han stötte snart samman med en skara packade tonårsnazister som beslutat sig för att ”prygla en neger” på gammalt ont SA-manér. Ett av de lokala råskinnen stack en kniv i hans hjärta och den främmande besökaren hittades senare död i en plantering några meter från ortens polisstation. På en sådan klippa byggs ingen församling.

Rasistmordet på den asylsökande Gerard Gbeyo paralyserade det gamla brukssamhället som blev en svensk mordort vid sidan av Kode och Malexander. Nu har femton år gått och samhället är förändrat. De nyfriserade Sverigedemokraterna sitter 2010 i kommunen, medan nassarna hukar bland vildsvinen. Samhällets devis är ”Tillsammans är vi”. Är vi vad?

Det hör till teves uppgift att ständigt rita om Sverigekartan. Få gör det med sådan omsorg som Tom Alandh, vilket vi nu kan se i hans Sverigeserie inför valet. Denna måndag om rasistmordets Klippan och i onsdags Astrid Lindgrens kultort Vimmerby. Ont och gott.

Alandhs metod är dock att se olikheterna mer än motsättningarna. Det blir en mosaik av vardagligt liv. Seriöst lyssnande. Någon överraskande dåraktighet finns här aldrig men ibland skymtar en lågmäld ironi. Alandhs samhällskritik tar fäste i det hoppfullt konstruktiva. Programmen kan sluta hjärtknipande – med mysmunspel eller entusiastisk gospel. Det finns emellanåt en sorts emotionell bävernylon i Alandhs filmförslutningar. Värmande i kylan men inte helt fuktavvisande.

Skulle jag nu få svar på varför mordet inträffade? Nej, jag fick förstås inget svar – men till saken hör att här finns ett ursvenskt rötsår av kriminalitet, underklass, hatspråk. Gbeyos nazistiske mördare var son till Keith Cederholm som Jan Guillou till sin egen höga berömmelse fick frikänd för ett annat mord. Denne son tog senare sitt liv, hans kusin var längre fram en av gärningsmännen i flickmorden på Hallandsåsen och ytterligare en kusin är dömd för svåra våldsbrott. Med mera. Med mera.

Alandh valde bort denna familjeberättelse och det tror jag han gjorde helt rätt i. Detta var ett program om ett samhälles rehabilitering. Annars hade halvtimmen stjälpt i diket till äktskånskt greuel om vit makt som white trash. Ändå blev detta outsagda här som en värkande lucka i den sociala mosaiken.

Fanns här inte bortträngda sanningar för Sverigeterapeuten Alandh? I synnerhet som han så insiktsfullt följer den otäcka feberkurva där trygghet slår över i säkerhet slår över i fientlighet. Tillsammans är vi... vad? Tom Alandh får oss att minnas vår egen samtid och det är stort.

Nu är åldringarna på hemmet trygghetslarmade och kommunen har beslutat sig för att ta emot hela tre ensamstående tonåringar som flytt från främmande land. Man tar i.

REKOMMENDERAS

Tom Alandh i Sverige måndag SVT 1, 20.00. Sista avsnittet om tillståndet i Sverige med en sheriff i Kungsör.

REKOMMENDERAS INTE

Fångarna på fortet, måndag TV 4, 20.00. Jag vill inte leka på måndag kväll.